fredag 26 december 2008

Individuella julklappar och/eller bistånd

Efter en kommentar som jag fick för några dagar sedan angående mitt tidigare inlägg så funderade jag lite. Det är sannerligen så att det har givits oerhört mycket i bistånd och svenska staten är duktigare än många andra länder på att ge bistånd. Detta kan naturligtvis diskuteras om det är något som faktiskt gör nytta eller om det bara hamnar i fel fickor...

Köper däremot en privatperson en dräktig get till en familj i Indien, eller en oxe till en familj i Uganda blir det en helt annan form av hjälp som jag är osäker på att trycka in i begreppet bistånd. I juletider är det snarare en välment julklapp.

Självfallet kan det även diskuteras om man över huvud taget kan göra något för att hjälpa de hemlösa runtom i våra svenska städer, om man kan "rädda" dem som kanske inte ens vill bli räddade. Finns det ingen inre vilja att ta sig ur en situation kan inte all hjälp som kan uppbådas - hur välment den än är - hjälpa utan säkerligen bara stjälpa.

Om Sverige skall fortsätta ge stora bistånd och var dessa skall hamna någonstans är något som stötts och blötts i oändlighet och säkerligen kommer att fortsätta framöver likväl. Det jag försökte säga med mitt inlägg var snarare att man i en tid av givmildhet och vänlighet kanske kan tänka på någon annan istället för att bara tänka på sig själv. Genom att köpa någon av de "saker" som jag gav exempel på ger du någon en julklapp som säkert uppskattas mer än att ge ännu en slips till Farbror Bertil. Farbror Bertil kanske inte behöver fler slipsar eller strumpor...

Det handlar så mycket om att köpa-köpa-köpa idag runt jul och andra högtider. Konsumtionen är nödvändig, men ibland kan det vara nyttigt att tänka ett steg längre. Julen är en alldeles utmärkt tidpunkt för detta.

--------------------
Pingat på nyligen.se för intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ahmadinejad som jultalare

Det är ett antal ganska fascinerande typer som har fått hålla det alternativa jultalet i Storbritanniens Channel 4. De har medvetet valt ut lite mer kontroversiella personer och figurer och i år var det dags för Irans president Mahmoud Ahmadinejad som stod på önskelistan. Det var långt ifrån alla som uppskattade talet och han kritiseras för att ha gjort antisemitiska uttalanden, något som inte föll i så god jord för Israels ambassadör i London som beskriver talet som "en skam för nationen".

DN avslutar sin artikel med följande kommentar från nyhetschefen på Channel 4:

"- Medan vi går mot en avgörande fas i de internationella relationerna erbjuder vi våra tittare en inblick i en alternativ världssyn, sade Byrne."

En alternativ världssyn? Är det så det kan tänkas kallas att på bästa sändningstid gå till angrepp mot andra eller skall det läggas in under komedisektionen och inte tas på allvar? Iran är sannerligen ett land att räkna med och ett land som allt oftare syns i media och i den internationella politiken, troligen en fråga som kommer att bli viktig inför nästa år, enligt Byrne. Ahmadinejad har sannerligen en alternativ världssyn i jämförelse med den brittiska allmänheten, men bör hans världssyn hamna i var mans vardagsrum? Hans budskap bör knappast vara något som sponsras av Channel 4, eller någon annan nyhetsmedia i väst för den delen.

Det är en stor skillnad mellan att låta Marge Simson eller Ali G. få jultala, mot en så pass stor politisk ledare med en agenda som krockar en hel del med den brittiska politiken? Brittiska soldater har så sent som förra årets hållts fångna av Iran. Visst är det deras val, men så här i efterhand undrar man bara vad det är de försöker uppnå? Är det publicitet har de uppenbarligen lyckats, men all publicitet är inte bra publicitet - eller?

I ett inlägg på bloggen Jihad Watch står det om just detta jultal och om en bakgrund som kan vara bra att ha då man skall titta på vad Ahmadinejad egentligen säger. Emellanåt sägs det saker mellan raderna som kanske inte uppfattas på samma sätt beroende på vilka det är som lyssnar. Mina öron och dina öron hör inte samma saker, på samma sätt som iranierna inte hör samma sak som britterna. Uppenbarligen verkar Channel 4 nöjda med radikala jultalare eftersom de fortsatt med dem och uppenbarligen var Ahmadinejad nöjd med att bli tillfrågad eftersom han accepterade förfrågan.

Lista på några av jultalarna finns här.

--------------------
Pingat på intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 23 december 2008

Fattig jul

I tidningar och på reklampelare ser man företag som desperat skyltar med "julklappar under 100-lappen" och media varnar för att julhandeln kanske inte kommer att slå rekord i år. Det skrivs om att svenskarna kommer att semestra i Sverige nästa år och om att det nu är dags att spara.

När man hela tiden har detta runtomkring sig, när det överallt ifrån kommer meddelanden till oss att vi har det dåligt ställt, att arbetsmarknaden är orolig och att företagen drar ner - så är det väl självklart att vi inte går och köper julklappar för ännu mer än vad vi brukar, att vi inte bokar dyra semesterresor till länder där kronan inte är så mycket värd... Vi är väl inte dumma? Samtidigt är jag rädd för att det är just så det blir, när konsumtionen hindras kommer jobb att försvinna och när jobb försvinner minskar konsumtionen ännu mer. Det är inte så enkelt, men det låter riktigt illa om man bara tänker på det lite snabbt. Härligt skulle det vara om det var så enkelt, då är det bara för oss att börja konsumera rekordmycket igen så skulle vi snart få våra jobb tillbaka...

Trebarnspappan Peter Vestberg har inte ens råd att köpa julklappar till sina barn, på grund av strul med Försäkringskassan, skriver Aftonbladet. De sörjer över att inte kunna göra julen till en familjehögtid på samma sätt som de brukar. Familjen Vestberg är inte ensamma om att skära ner på det mesta inför denna jul, men de råkar befinna sig i ett lite sämre utgångsläge än många andra. Det är säkert många som inte är säkra på att få behålla sin anställning mycket längre och ännu fler som redan blivit av med den.

Samtidigt så gör unicef reklam med rubriken "Ge julklapparna till någon annans unge". Hur ska vi räcka till åt alla? Hur ska julen kunna bli en riktig jul för barnen runtom i världen? Vi måste börja någonstans, låt oss börja med att samla familjen och njuta av att vara tillsammans och att vara friska... Låt oss ta vara på de traditioner vi har och kanske inte bara styras av julhandelns krav på konsumtion!

God jul till er alla!


Läs ett tidigare inlägg om julen här, eller om hur julen i Aten äventyrats här, eller om lite julklappsförslag här.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 22 december 2008

En ekorre på vattenskidor

En ekorre som åker vattenskidor... Vem hade anat att det fanns någon som ens kom på tanken? För ett leende eller två hänvisar jag till Politiken och deras video på en liten ekorre som tränar vattenskidor i New York.

söndag 21 december 2008

Nobelstiftelsen mutad?

Nu sprider det sig över världen, ryktet om att Nobelstiftelsen kan ha blivit mutade. Jag väljer att skriva rykte, eftersom jag innerligt hoppas att det inte ligger någon sanning i det hela. Det skulle skada Nobelprisets status oerhört, liksom bilden av Sverige från utlandet.

Frågan som ställts gäller både kopplingen till Astra Zeneca, som har patent på båda de två vaccin mot livmoderhalscancer som finns på marknaden, samt resor som människor i Nobelprisförsamlingar har företagit till Kina. Det är endast i det senare fall det gäller mutbrott, i det tidigare fallet är det snarare jäv som gäller. Båda fallen är allvarliga och tråkiga. Det handlar om riktigt smarta människor här, jag hoppas att de har utnyttjat den här smartheten och att det hela bara är illvilliga tankar som satt detta i spel. Nobelpriset, med dess utdelning och middag, riktar vetenskapsvärldens blickar mot Stockholm och Sverige. Vi vill inte att de skall titta på oss med skepsis och misstro utan med tillit.

Detta skriver die Zeit om här,Dagens Medicin här och SR här.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om

lördag 20 december 2008

Julnötter med besk eftersmak

Julnötterna kommer att smaka lite mindre gott i år. Efter att ha läst SvD:s artikelserie om cashew-industrin i Indien och om de fruktansvärda förhållandena som, oftast, kvinnorna får uthärda för att vi ska få äta våra julnötter känns det inget vidare längre.

Det klagas så mycket på hur vi har det, på hur vi ska klara oss nu när kronan går ner, när folk förlorar jobb och när vi inte längre har råd att slå rekord i julhandeln... När sådana här artiklar dyker upp får man däremot genast en tankeställare och tvingas till att ta ett steg bakåt och titta igen. Vi har det - över lag - oerhört bra i Sverige. Det finns naturligtvis undantag som bekräftar regeln, men när man läser om den 80-åriga kvinnan som skalar cashewnötter 10 timmar om dagen för att få ihop fyra kronor, borde vi alla ge oss själva en smäll på fingrarna. Vi har kommit bra mycket längre i utvecklingen än vad de har gjort i andra delar av världen och detta är något vi borde glädjas över, samtidigt som vi kan välja om vi vill dela med oss.

Julen är en tid för glädje, gemenskap och givmildhet. Julen är en tid då vi bör rannsaka oss själva, något som tomten frågar oss varje år men som vi kanske inte reflekterar så mycket över: "finns det några snälla barn här?" Denna fråga gäller naturligtvis inte bara barnen, utan den gäller oss alla. Har vi varit snälla i år? Har vi gjort något gott? Har vi förändrat någon annans liv till det bättre? Har vi öppnat våra ögon och våra sinnen för att se sådant vi inte vill se?

Istället för att köpa onödiga prylar till familj och vänner, titta lite närmre på dessa länkar:
- gör ett besök i Unicefs gåvoshop och köp några myggnät, fotbollar eller yllefiltar.
- ge en gåva genom Läkare utan gränser
- titta in på Läkarmissionens webshop och köp alltifrån ett fårpaket i Burkina Faso till en skoluniform i Kenya.
- skänk en slant till Stadsmissionen för att flera skall få möjlighet till att fira jul.
- titta in på SOS-Barnbyars sida och skänk en slant.
- stöd Svenska kyrkans julkampanj.

Listan kan troligtvis göras bra mycket längre än så här, saknas något är det bara att lägga till en kommentar. Jag stannar i vilket fall här.

Tidigare inlägg om ämnet:
En Grisekno i julklapp, snälla... Om en 12-åring som önskar sig en gris över allt annat och om en man som förlorat julstämningen helt.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

--------------------
Tillägg: Nu finns det mer på julklappstemat här.
--------------------
Det här är synnerligen intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

När föddes Jesus egentligen?

De flesta av oss tänker nog inte på varför vi firar jul, men får någon frågan svarar nog de flesta att det är Jesu födelse som vi firar.

Jag har vid några tillfällen reflekterat över Marie Bebådelsedag, som infaller i slutet av mars, bara namnet ställer till det för de flesta... Marie Bebådelsedag ligger i almanackan nio månader före jul, före Jesu födelse. Problemet är bara att inget stöder att Jesus föddes i december, tvärtom var de äldsta firandena av hans födelse förlagda till maj, inte alls i december som de flesta nog tror. Detta leder naturligtvis till att inte heller Marie Bebådelsedag (eller Våffeldagen för den delen) ligger på rätt dag. Marie Bebådelsedag blev till Vårfrudagen, som i sin tur blev till Våffeldagen... Det blir allt lite rörigt med underiga namn som sedan fortsätter att ändras till något helt annat än ursprungsnamnet.

Det verkar variera ganska kraftigt vilka dagar som skulle kunna vara dagen då Jesus föddes, det äldsta firandet som man idag känner till är från 200-talet i Egypten och då var det den 20 maj. Andra någorlunda samtida källor säger 19 eller 20 april, 28 mars samt 6 eller 10 januari... Det är knappast någon underdrift att säga att det råder ganska delade meningar i frågan! Frågan man sedan bör ställa sig är naturligtvis om det spelar någon roll? Är det så viktigt vilken dag vi firar och varför vi firar? Jag tycker ändå att det är mycket viktigare hur vi firar och vilka vi väljer att fira med.

I Norden firade man redan vintersolståndet med ett midvinterblot ungefär samtidigt som man skulle fira Jesu födelse, oerhört smidigt att kunna slå ihop två fester till en kan man ju tycka att det måste ha varit. I dagens samhälle med många olika religioner och livsåskådningar kan det ju tyckas lite underligt att en - i gemene mans syn - så kristen tradition som julen har fått vara kvar så orörd. Med den här bakgrunden kan man däremot få en helt annan synvinkel på det hela - det är helt enkelt en högtid för alla och den kristna historien behöver man inte blanda in helt och hållet... Jag skrev för några dagar sedan om en man som skickat en insändare till DN där han ondgjort sig över hela julen med grisslakt och allt, men han kanske också behöver en tankeställare.

Patrik Lindenfors har skrivit ett inlägg i DN, som återfinns i sin helhet på Humanistbloggen som gäller just att julen är en högtid för alla och därifrån kommer också alla de datum som jag skrivit ovan.

Det här är synnerligen intressant.

---------------------
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nej, det tar inte slut.

Precis som jag skrivit om tidigare så fortsätter bråk och upplopp i Rosengård. Det verkar inte finnas någon ände på det hela och när det hela tiden reser dit mer människor som skall göra sitt statement så fortsätter det. Den här obehagliga våldsspiralen som bara trappas upp hör inte hemma här. Jag ställer mig alltid frågande till de gånger som ungdomar tar saken i sina egna händer och ställer sig i vägen för en dialog och istället bara förstör.

DN har till slut skrivit ut i en rubrik att det är AFA som står bakom bråken i Rosengård. Till slut har någon klurat ut att det inte är Rosengårds egna ungdomar som tillverkar slangbomber och diverse annat smått och (inte så) gott. När missnöje sprids och det redan ligger något och pyr så är det däremot lättare sagt än gjort att inte blanda sig in - när polisen bara står och tittar på förstår ungdomarna att det inte längre spelar någon roll... De kan förstöra så mycket de vill utan att det blir några repressalier av det hela. Det handlar dock fortfarande om en minoritet, även om man skulle kunna tro något annat när man ser bilderna och hör rapporterna.

Jag undrar hur många som till slut kommer att blanda sig in i bråken, hur många bilar och släp som skall bli uppeldade, hur många familjer som kommer att låsa in sig i sina lägenheter, hur många poliser och brandmän som skall bli attackerade innan någon sätter ner foten ordentligt? Det är nämligen något sådant som måste ske, det går inte att bara stå och titta på - är det inte det som vår ordningsmakt är till för? Deras uppgift är att skydda samhällets medborgare och samhället i sig, när AFA drar med sig ett antal ungdomar och sedan ger sig på samhällets väktare och i slutänden vanliga människor har det gått för långt. Runt 200 poliser i området borde väl kunna leda till att det till slut blir slut på de här dumheterna.

Till polisens försvar verkar de ha bytt taktik en aning och prövar nu att försöka föra en dialog med upprorsmakarna, skriver DN här. Tydligen har de särskilda "dialogpoliser" som under dagen skall vandra runt och prata med ungdomarna. De har även fått hjälp från den islamiska föreningen som också varit ute och vandrat runt. Förhoppningsvis kan dessa nya tag bli en vändpunkt.

Idag skriver Sydsvenskan en krönika om den islamiska föreningen som huserade i den källarlokal som användes som moské och som nu står blockerad av containrar:

"I den aktuella islamiska föreningen har denna kamp vunnits av den ideologiska inriktning som kallas salafi, som anses vara den mest hårdföra, puritana och västfientliga tolkningen av islam. Den som inte accepterar deras tolkning anses som otrogen – ett epitet som också används mot vanliga muslimer.

Gruppen står för patriarkala, homofoba och odemokratiska värderingar. Angrepp mot väst kan legitimeras utifrån att man anser att väst attackerat muslimerna först. Ett jihad pågår i försvaret av den rätta tron där alla medel är tillåtna.

Det är därför obegripligt hur antifascister kan stödja en så pass fascistoid gruppering som denna. Situationen kan beskrivas som halal-hippiens ultimata paradox: stödet för ”den Andra” mot majoritetens diskriminering förblindar att se det förtryck som utförs av dessa ”Andra” i sin tur. Antifascismens mest grundläggande värderingar läggs åt sidan i detta odelade stöd, där kampen mot etablissemanget och makteliten överskuggar allt annat.

I Rosengård har de förenats med salafi-gruppen i ett slags bisarr jihad mot polis, brandmän och busschaufförer, men vad är det egentligen man vill uppnå med sina kravaller? "

Vilket är en riktigt bra fråga. Vad de vill uppnå och varför de försöker att uppnå detta - ganska otydliga - mål på detta sätt förstår i alla fall inte jag. Det verkar vara ett ganska underligt sätt att försöka nå dessa mål på, genom att använda något som de själva inte står bakom bara för att kunna ställa till bråk - men som jag skrivit tidigare, här, så är väl AFA mest professionella bråkstakar...

"Håkan Hydén, professor i rättssociologi vid Lunds universitet, är inte förvånad över att vänsteraktivister och radikala muslimer agerar tillsammans" skriver både Aftonbladet och HD idag. Uppenbarligen skiljs åsikterna åt och för att se hur det hela slutar kan man bara vänta och se...

Här finns ett annat tidigare inlägg om bråken i Rosengård.

---------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 19 december 2008

Kan det ta slut?

Först vid tretiden i natt började det lugna ner sig i Rosengård efter de senaste dagarnas oroligheter. Frågan är bara om det har lagt sig för gott nu, eller om det börjar igen ikväll? Något som man kan vara helt säker på att det kommer att uppstå mer stenkastning och fler anlagda bränder någonstans i Sverige inom en kort tid. Det verkar vara något som bara sker överallt nu, den har flyttats västerut till Frankrike, Grekland och Sverige.

Det är svårt att förstå att det har kunnat bli en så pass laddad situation där vanliga medborgare inte längre kan känna sig trygga i sin egen bostad. Det handlar om barn och vuxna som får stå ut med att ett smärre antal förstör för dem alla. Mentaliteten med "sköt dig själv och skit i andra" får en lite obehaglig eftersmak då man tänker på hur alla andra påverkas ett antal ungdomar med uppenbart lite medkänsla och eftertanke.

Medkänsla och eftertanke verkar inte vara något som präglar de ungdomar som de senaste dagarna anlagt ett antal bränder i Rosengård för att locka till sig brandkåren, för att därefter angripa dem. Sten- och äggkastning mot myndighetsutövare, som i det här fallet råkar vara brandmän, kanske är ett sätt att försöka nå ett politiskt mål. Det som jag ställer mig lite frågande till är däremot om detta är deras enda sätt att få upp sina frågor på dagordningen, så har de inte så mycket att komma med. Dialog och kommunikation som inte sker med vapen är något som har fungerat länge i det här landet, varför fungerar det inte för dessa upprörda ungdomar? Har de inget att säga, mer än att de vill yttra sitt missnöje? Det går att göra på så många andra - och bättre - sätt än vad de nu försöker med. I gengäld blir inte hela stadsdelen förstörd...

Eftertanke, då de sätter eld på en stadsdel där alldeles för många människor bor alldeles för trångt och som redan har egna problem att tampas med, verkar saknas. Enligt polisen var det i onsdags kväll AFA som gick in i Rosengård och skapade bråk och upploppsstämning, professionella bråkstakar kan man nog också kalla dem. Det som däremot verkar vara lite svårt att sätta fingret på är hur många dessa var och när (och om) de lokala ungdomarna blandat sig in i den allvarliga situationen.

Medkänsla för de familjer som bara försöker leva vidare i sin vardag, men som känner rädsla då det anläggs bränder i deras trapphus, verkar också saknas. Föräldrar vågar inte släppa ut sina barn eftersom de är rädda för det som sker runt om i Rosengård. De är också rädda att barnen skall ta intryck av det som sker och vem kan klandra dem?

Det påminner väldigt mycket om de bilbränder som fanns runt om i Paris förorter och som sedan spriddes över hela Frankrike. Upploppen runtom i Grekland, som jag skrivit om här, bar liknande förtecken och snart kommer säkerligen bilar att sättas i brand i andra områden i Sverige... Sådana saker har en förmåga att spridas likt löpeldar.

I Sydsvenskan står det en hel del klokt idag, här kommer några korta utdrag:
"Vissa är arga på politikerna och polisen. Andra tycker att de som protesterar ger Rosengård dåligt rykte. Alla fördömer våldet som uppstod under natten till igår."

"-Alla jag har pratat med säger samma sak. Vi är oroliga över att folk kommer hata Rosengård när de ser vad som händer. Det blir problem för alla muslimer. Jag tycker att de kan gå till en annan moské istället för att kasta sten på polisen, säger Hayam Junis."


"Det är svårt att veta vad som är sant och vad som är historier som har förts vidare och förstärkts. När vi försöker prata med en av de lite äldre ungdomarna skickas vi vidare till talespersonen Basem Mahmoud. Han är upprörd över att alla journalister vill prata om nattens våldsamheter och tycker att sakfrågan har hamnat i skymundan."

Det är väl självklart att sakfrågan hamnar i skymundan när de inte längre beter sig som civiliserade människor. Det går inte lyssna och ge respekt till några som inte från början ger respekt utan bara förstör och saboterar för andra. Tyvärr så är de första två citaten nog ganska nära sanningen. Ett område lyfts fram på kartan, ett område som det skrivits ganska mycket om redan tidigare, på detta sätt och eftersom ingen direkt nyanserad bild ges så kommer även de som inte är inblandade att drabbas av generaliseringar. Eftersom det gäller en moské och eftersom Rosengård är ett invandrartätt område, kommer det automatiskt bli muslimer och invandrare som får skulden för det hela. På grund av medias otydlighet i rapporteringen är det svårt att säga om det är just muslimer och invandrare, eller om det är "ett trettiotal antifascister" som det skrivits om blandat med "flera hundra ungdomar" - vem kan säga säkert mer än de som är på plats? DN skriver att det även varit fotbollshuliganer på plats...

Hur förväntar sig ungdomarna som förstör att de ska tas emot? Hur förväntar de sig att samhället skall reagera? Hur förväntar de sig att de någonsin skall få medhåll? Jag skulle aldrig kunna ställa mig bakom någon organisation eller något ändamål, vars främsta bedrifter är att skapa oordning och kaos, att hindra brandkår och polis i sitt arbete, tända eld på bilar och att kasta saker på privatpersoner och deras ägodelar. I vilket land sa vi nu igen att vi befann oss i? Vilket år är det nu igen?

Ett tidigare inlägg om upploppen i Rosengård som jag skrivit finner ni här.

SvD har skrivit mer om det hela idag här, här och här. Sydsvenskan har skrivit mer här och här.

-------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

-------------------
Tillägg: Det finns nu ännu ett inlägg om detta här.

Är den svenske grisen lycklig?

Vad skönt det är att se att inte bara jag har grävt lite i det här med grisar och deras villkor sedan Scan nyligen gick ut med att det hädanefter endast säljer Scan-ekologiskt och inte längre KRAV-märkt. Henrik Ennart har skrivit ett inlägg i sin blogg där han reflekterat över om grisar bökar eller betar, eller kanske både ock.

När jag läste om grisarna då jag skrev mitt inlägg, som jag länkar till lite senare, upptäckte jag en skillnad i reglerna för hur EU-ekologiskt och hur KRAV-märkt skiljer sig från varandra. Scan-ekologiskt är Scans egna märkning, där de framöver kommer att blanda både fläskkött från KRAV-grisar och från EU-ekologiska grisar. Det kommer alltså inte längre vara möjligt att kunna skilja på dem, något som är lite beklagligt för dem som faktiskt vill främja en god levnadsmiljö och för den del även påverka slakten.

Expressen skrev inför förra julen om problematiken att EU-ekologiska grisar bara får betong att böka i, något som i alla fall jag tycker låter ganska omöjligt...

KRAV-grisar har det helt enkelt lite bättre än EU-ekologiska grisar. EU-ekologiska grisar i Sverige har det lite bättre än vanliga grisar i Sverige, som i sin tur har det lite bättre än danska grisar. Till den här julen skrivs det mycket om att den danska skinkan är så mycket billigare, men undra på det... De borde ta upp det sättet som jag skrivit om tidigare, som ger både ekonomiska fördelar för grisbonden samt även ger en bättre miljö för grisarna. Det inlägget hittar ni här och det som fick mig att börja gräva var detta inlägget.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag 18 december 2008

Tar det aldrig slut?

Ett hundratal ungdomar är nu igång och kastar saker och ting på förbipasserande bilar i Rosengård i Malmö... Igen. Polisen betecknar det som händer för ett våldsamt upplopp och har så gjort sedan strax efter sju nu under kvällen, då ett femtiotal ungdomar kastade sten mot polisen, skriver Sydsvenskan. Fem anlagda bränder på Ramels väg rapporterades under en kvarts tid för ungefär en timma sedan. Fem. Anlagda. Bränder.

Tidigare under dagen blev brandkåren beskjutna med fyrverkerier.

Igår natt omhändertogs 18 personer utanför den stängda moskén i Rosengård. Enligt polisen var det AFA som dök upp när Rosengårdsungdomarna gått hem efter midnatt. Även då sköts det fyrverkerier, denna gång mot polisen.

"Vid 01.20 fanns ett 15-tal personer vid Shell på Ramels väg, mittemot dem stod ett 30-tal poliser.
– Det är mycket däromkring, det kan bero på att vi haft en brytpunkt med många poliser där, säger Sandra Pierre.

Det brann på flera ställen men brandkåren åkte inte dit utan poliseskort då de var rädda för att utsättas för stenkastning. Polisen lät istället bränderna brinna ut."

Det här författades vid lunchtid idag i Sydsvenskan och nu har uppenbarligen en liknande situation uppstått igen. Det är inte så värst förvånande att det är AFA som ställer till upplopp, det är något de verkar vara ganska flitiga med.

Stenkastning på brandkår och polis, samt på bussar, bilar och andra fordon - är det verkligen Sverige 2008? Brandkåren vågar inte göra sitt jobb utan poliseskort... Om detta skriver även SvD och DN.

DN skriver vidare om att brandkåren råkat ut för så många incidenter i Rosengård att de nu skriver rapporter så fort något sker, vilket i somras resulterade i att de nu skall ha poliseskort så fort de gör en utryckning till Rosengård, något som trappats ned och kommer att upphöra i mitten av januari. Efter det som händer nu kan man däremot ställa sig frågande till hur det ska gå i fortsättningen. Brandkåren skall inte behöva poliseskort, någonsin.

Att det alltid kommer att finnas upprörda invånare vid tillbud är självklart, men frågan är vad de tar sig till. Tydligen är det alltför svårt att låta brandkåren (och polisen för den delen) göra sitt jobb och istället skall de hindra - vilket i sin tur gör att insatserna blir sämre och detta leder i sin tur att resultaten leder till att förtroendet för brandkåren sjunker ytterligare. Lite av moment 22 skulle man kunna tycka.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

--------------------
Tillägg: Nu finns det två till inlägg om detta här och här.

Bloggande i Saudiarabien

Jag hittade nyss en lite annorlunda blogg som jag tänkte passa på att dela med mig av. Det handlar om en amerikansk kvinna som tidigare arbetat som diplomat och som nu lever i Saudiarabien, gift med en saudisk man.

I bloggen hittar jag en massa intressanta saker som jag tidigare inte visste om Saudiarabien. Lite smått och gått i urval kommer här:
  • Ett exempel på något som dyker upp som är fullkomligt nytt för mig var att internet inte gjordes tillgängligt för allmänheten förrän 1999. Under 2007 nådde internet ut till 19,5 % av befolkningen på 24 miljoner och 218.000 bredbandsuppkopplingar fanns.
  • Den internettrafik som finns går genom ett antal servrar i Jeddah där ett filtersystem finns som skall hålla ordning på internettrafiken. Det gäller nämligen att hålla ordning på trafiken så att det inte kommer in en massa saker som regimen ogillar. The Communications and Internet Technology Commission (CITC) påstår själva att 95 % av det som blockeras är porr, men en annan studie visar på att de även blockerar "pages that deal with drugs, gambling, religious conversion, and sites with tools to circumvent filters (proxy servers)".
  • Det finns någon slags religionspolis som kallas för the Commission for the Promotion of Virtue and the Prevention of Vice.
  • En känd saudisk bloggare, Fouad al-Farhan, blev fängslad i mer än fyra månader efter att ha kritiserat regering och efterlyst reformer på sin blogg.
  • Det här var också ganska träffsäkert:
A female blogger writes, “Saudis are easily stereotyped by Westerners. In the West, we are often viewed as lazy, filthy rich, spoiled, brain washed, radical Islamists and this view needs to be changed. Blogging helps in expelling this false notion. Just like any other society, we do have a lot of rotten apples, but it is not like we only have one box of bad apples and we are stuck… The bottom line is that we are diverse individuals with varying opinions and outlooks on life, religion, culture and other things. The world needs to see both sides of Saudi society.”"
Det är lite roligt att se någon från ett land prata om fördomarna som finns om det egna landet av utlänningar... Fråga vilken svensk som helst vilka fördomar som finns om Sverige och svenskarna så får du säkerligen en lång utläggning om hur fel alla har om Sverige och svenskarna.

Det är över huvud taget ganska fascinerande att läsa om bloggande saudier. Jag har aldrig över huvud taget funderat på om det skulle vara tillåtet i ett land som verkar vara fyllt av så många regler och lagar som begränsar individens frihet. Genom att läsa det här långa inlägget som American Badu har publicerat, men som en Craig Wetmore skrivit, får jag helt plötsligt en helt ny värld att öppna sig framför mig. Blogosfären växer så det knakar, tydligen även i Saudiarabien.

Det här var ett oerhört fascinerande område och jag har redan börjat läsa på andra saudiska bloggar, men det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle. Tips emottages tacksamt!

Läs gärna vad jag skrivit tidigare om hur svenska bloggare riskerar fängelse här eller om hur man i Iran försöker censurera folks internettillgång här.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 17 december 2008

Skokastande journalisten illa skadad?

Nu verkar det som den "skokastande journalisten", som han verkar ha fått heta i media, inte ens kan komma till rättsalen. Idag skulle han hörts av domare, men domaren fick ta sig till 29-åringens cell för att kunna få träffa honom. Journalistens bror hävdar att detta är på grund av att han blivit misshandlad och att detta skulle leda till "ilska i rättsalen".

Det är väl ändå självklart att det skulle leda till "ilska i rättsalen" om en journalist, som visserligen betett sig lite överilat (för att ta i i underkant), dyker upp helt blåslagen och söndrig. Bara tanken på att det kan vara det som är orsaken borde i mina ögon vara tillräckligt oroväckande och leda till en del ilska. Nu verkar det dessutom som om journalisten har utnämts till hjälte i stora delar av arabvärlden, skriver SvD här. För tredje dagen genomförs nu protester mot hans fängslande, något som inte heller förvånar så värst mycket. Det är ganska självklart att de sluter upp runt någon som satt sig upp emot den starke mannen i väst, som snart förlorar stora delar av sina muskler.

Jag undrar fortfarande hur han kom på idén att kasta sina skor på den amerikanske presidenten, var det något han planerade eller var det ett infall?

Jag skrev om själva skokastningen häromdagen, det återfinns här.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

14-åring med 5 cm blyertspenna in i hjärnan

Det är klart att det finns de som är noga och de som är slarviga, det tror jag att alla är överrens om. Det finns också människor som slarvar på fritiden för att vara noga på jobbet. Tyvärr finns det även de som är slarviga på jobbet och i vissa fall kan detta leda till riktiga hemska resultat.

Ett exempel på fullkomlig slarvighet måste vara att en 14-årig pojke som ramlat och fått en blyertspenna genom ögonlocket, med en mamma som uppmärksammar att det gått av en bit, blir hemskickad utan röntgen. Efter återbesök dagen därpå, när pojken hade feber, och röntgen upptäcktes det att blyertspennan gått in fem centimeter i hjärnan. SvD skriver lite mer här.

Sådant ska inte få hända. Det ska inte vara möjligt att detta kan ske i dagens Sverige. Den sjukvård som finns får inte vara så undermålig med så slarviga, eller nonchalanta, läkare. Något så absurt och något så fruktansvärt kan man möjligtvis förvänta sig av de flertal sjukhusserier som går på tv, men att det faktiskt hänt är oerhört. Sådant ska inte få hända.

Fler hyresrätter i Sthlm

Det är spännande att se någon mitt i dessa krisdagar stå med ett stort leende och samtidigt oerhört nöjd med en affär. Detta gäller för Björn Ljung (fp) som är ordförande för Stockholmshem, skriver DN. Det gäller naturligtvis bostäder och i det här fallet är det ett antal bostadsrätter med inflyttning 2009 som nu blir hyresrätter i Stockholmshems regi.

Det här blir ett sätt att återta ett antal lägenheter till hyresrätter, i jämförelse till alla de som sålts av till ombildning till bostadsrätter under de senaste åren. På det här sättet kommer de att få fram runt 700 hyreslägenheter, något som passar väl in nu köerna till hyresrätter är oerhört långa. SvD skriver att efterfrågan på hyresrätter ökat kraftigt sedan 2005 och att allt dyrare hyror accepteras. Hela 250 000 står i bostadskö i Stockholm idag.

Hur alla de människor ska få plats som vill ha en bostad i Stockholm idag är svårt att förstå. Det byggs, men inte i den takt som människor kräver bostäder. I och med de senaste månadernas kriser ser det dessutom aningen annorlunda ut idag och Stockolmshems köp är ett av följderna av detta.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 16 december 2008

Skokastande journalisten bruten och mörbultad

Faktumet att någon ens hann med att kasta båda sina skor på Bush är ganska fascinerande. Det är väl en sak att lyckas kasta en, men att hinna med bägge är snabbt jobbat. Kastandet och ropandet från den 29-årige irakiske journalisten var en ordentlig skymf mot Bush, men det berättigar inte att han nu fått ena armen och några revben brutna.

Det är tydligen oklart om det skedde vid nedbrottningen av honom, han skulle inte få möjlighet att kasta något annat, eller om det skedde senare i häktet. SvD skriver om händelsen här.

Runt världen har filmen spridits och det kändes aningen löjeväckande att se det hela, lite som om det var en humorsketch med några komiker. Hur allvarligt man ser på saken varierar helt klart, Bush själv försökte skämta bort det hela...

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 15 december 2008

Flicka med familj kan avvisas, eller?


Hoppsan, GP där blev det väl ändå lite fel... Det är inte alltid lätt att få allting rätt, men det vore nog bra att ha någon som kollar innan saker och ting läggs upp på hemsidan.

I artikeln står det om en 16-årig flicka som nu troligtvis ska avvisas efter Migrationsdomstolens beslut. Både 16-åringen och även hennes syster har blivit misshandlade av fadern och nu utvisas hela familjen. Är det bara jag som tycker att rubriken och artikeln inte riktigt klingar samstämmigt? Båda systrarna har blivit misshandlade av fadern och båda systrarna utvisas nu med familjen, inte bara 16-åringen.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Scan-ekologisk julskinka

Apropå det här med grisar och jul...

Jag hittade en gammal kolumn i SvD där det står om en kvinnlig bonde som har byggt sin stia med hjälp av forskningsresultat. "Och hon har byggt stort - för över 140 suggor. Jämfört med andra har hon halva byggkostnaden, arbetar mindre, har friskare suggor, friskare smågrisar, bättre arbetsmiljö, rejält djurvänligt och får rekordmånga smågrisar per sugga. Suggor som dessutom lever längre och får fler kullar. Bättre etik, bättre miljö, bättre estetik, lägre kostnader - och bättre ekonomi. Vad kan man mer begära?"

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Min fråga blir istället varför inte detta spridits till andra grisuppfödare? Det är väl allmänt känt att inte alla grisar lever på gröna ängar och får en vacker död, men går det att göra deras tillvaro bättre på ett sätt som dessutom minskar bondens arbetsbelastning och ökar produktiviteten - så borde det väl vara självklart?!

I Rumänien finns det 4 miljoner landbrukshushåll på 22 miljoner invånare, skriver Sydsvenskan. Inför varje jul slaktas runt 1,5 miljoner grisar, detta att jämföra med Sveriges 650 000 som jag skrev om tidigare idag, här. Dessa har tidigare slaktats på bakgårdar, utan den bedövning som de ska ha enligt EU-reglementet. Rumänerna försökte få ett avsteg från detta, "precis som muslimska slaktare får tillämpa halal och deras judiska kolleger koscher.

Nix, blev svaret från EU-kommissionen.

EU:s regler medger undantag från djurskyddet av religiösa skäl. Inte på grund av tradition.

De rumänska förhandlarna påpekade då att slakten äger rum runt firandet av S:t Ignatius, och på landsbygden stänker en del faktiskt vigvatten på svinen innan de avlivas. Dessutom fastar många äldre fram till julafton.
"

Inte heller detta hjälpte och hur det ser ut idag, det vet i alla fall inte jag... Problematiken i Sverige rör sig i mångt och mycket runt hur grisarna flyttas från sin levnadsplats och till slakteriet. Enligt Norran har Scan, som står för 90 procent av Sveriges fläskproduktion, gått ut och sagt att de inte ska sälja KRAV-märkt julskinka. Den Scan-ekologiska skinka de säljer istället, har inte samma höga krav som de KRAV-märkta. De senare har visst strängare krav på hur grisarna hanteras.

En orsak sägs vara att Scan vill kunna tillsätta den cancerframkallande tillsatsen nitrit, eftersom det gör skinkan rödare. Gunnela Ståhle har blivit intervjuad av TV4 och skrivit om EU-ekologiskt och KRAV-märkt tidigare i sin blogg i flera inlägg. SvD skriver att KRAV gjort en sammanställning och att de olika sätten skiljs åt på 400 punkter. De 9000 KRAV-grisarna och 18 000 EU-ekologiska grisarna är dock långt ifrån de 650 000 som jag skrivit tidigare om idag - detta bör alltså betyda att det är en väldigt liten del som ens är EU-ekologiska. Genom att Scan tar till den här taktiken kommer valfriheten för konsumenten att minska och sannolikheten att fler bönder vill bli KRAV-uppfödare av grisar bli ännu mindre.

Grisportalen (!) skriver Lars Hultström, ordförande för Grisproducenterna:
"I framtiden kanske vi kan sälja till Ryssland, Vitryssland eller Ukrania. Där betalas grisuppfödaren ofantligt mycket bättre än det pris som dagligvaruhandeln i Sverige erbjuder."

Det här borde väl säga allt...

---------------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

---------------------
Tillägg: Nu finns det ett inlägg till om detta här.

En Grisekno i julklapp, snälla...

12-åriga Daira har tydligen sett lite för mycket på Emil i Lönneberga - hon vill nämligen ha en alldeles egen gris. Denna företagssamma 12-åring har däremot inte nöjt sig med att acceptera föräldrarnas nej utan tagit saken i egna händer och skrivit ett brev till statsminister Reinfeldt, som återfinnes här.

Jag kan tänka mig att många barn vill ha sin egen Grisekno efter att ha sett Emil hoppträna grisen på tv. Ett flertal gånger när jag sett serien har jag förundrats över denna väldresserade gris som sitter fint och hoppar över hinder, inte direkt det man tänker först på då man tänker på grisar.

Så här till jul kommer mången gris att slaktas för att så småningom hamna på julbordet i ett eller annat format. Det har en läsare till dagens DN upprörts över och skriver i en insändare (s. 23) med rubriken "Hur kan vi njuta av dödade grisar?" om dennes tankar om julen - och grisarna.

"I år skippar jag julfirandet fast jag är kristen och älskar att ge bort presenter.
Tro inte att jag är bitter, men hur ska kunna jag kunna glädjas när jag anar vad som pågår? När det finns så många andra där, som vi inte ser och inte hör, men som vi ändå vet förintas i det tysta för att bli skinka, köttbullar och gravad lax. Ungefär 650 000 grisar hamnar på julbordet och äts upp i en atmosfär av glädje, skratt och gemenskap. Men ingen av grisarna ville slaktas, ingen av dem ville dö.
Han, vars födelsedag vi firar, säger: "Det ni har gjort mot en av mina minsta, det har ni gjort mot mig." Men kanske är det så att vår Gud bara är människornas Gud, inte djurens?"

Tilläggas bör att felskrivningen på rad två inte är min, utan var i ursprungsinsändaren.

Den här mannen, för det var en man, kan tydligen inte bara prata med grisar - han kan tydligen även läsa tankarna på 650 000 grisar. Det är tydligen även viktigt att poängtera vilken religion han tillhör, av någon outgrundlig anledning räcker det tydligen inte med att vara sekulär och traditionskär för att kunna fira jul utan man skall även betecknas som kristen. Vad presenterna har med grisarna att göra är jag lite osäker på - skulle han inte nu kunna ta och fira jul med paket och Kalle Anka, men stå över julbordet om det nu står honom så emot? Varför avstå något som han verkar gilla så, nämligen att ge bort presenter? Alternativet kan mycket väl vara att göra ett vegetariskt julbord, det finns nog gott om sådana runt om i landet idag.

Kanske är det inte bara julmaten som står honom emot, kanske är det hela frosseriet med julklappar i mängder och julmat som nästan inte borden räcker till för som står honom upp i halsen. Jag undrar vad det är som utlöst denna ilska så att han skriver en insändare så att vi andra, som äter julskinka och annan julmat, ska få en känga så här i juletider. Som svensk trodde jag allt att julen hängde ihop med glädje och gemenskap och att allt annat är sekundärt, men jag måste ha fått allt om bakfoten...

Jag hoppas att Daira och hennes syster får en Grisekno i julklapp och kanske skulle även insändarmannen behöva en Grisekno som han kunde få pyssla om. Å andra sidan skulle säkert inte Griseknon trivas så värst bra med denne ilskne man, så kanske bor grisarna bäst med barnen...

Apropå julen, så har jag tidigare skrivit ett inlägg om årets julkalender som finns här.

-----------------------
Tillägg: Nu finns det fler inlägg om Scan:s ekologiska julskinka och grisproduktion i allmänhet här och här.

-----------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ökad återfallsrisk efter publicering?

Vad härligt det är att upptäcka att man själv drar samma slutsats som forskare, helt utan den bakgrund som de har... Detta hände mig nyss då jag återigen var inne och läste SvD om att återanpassningen för sexualförbrytare försvåras, då deras personinformation publiceras. Tidigare idag så skrev jag ett inlägg, som återfinnes här, där jag skrev just att: "Detta kan kanske till och med leda till att de återfaller i brott".

Tänka sig, de skriver att "Sexbrott är starkt skambelagda och utpekanden gör att personen riskerar förlora familj, bekanta, jobb och bostad. Då ökar också risken för återfall." Tänka sig.

Namn, adress, personnummer och foto. Vad mer kan behövas för att bli stämplad för livet? Ska inte alla kunna få sona sina brott, även om det kanske är statistiskt säkerhetsställt att sexualförbrytare har en större tendens till återfall? Som jag skrivit tidigare och som nu även forskare uttalat sig om så bör alltså återfallsrisken bli större då de hängs ut på detta sätt, men frågan är verkligen var gränsen går någonstans...

Hur långt skall offentlighetsprincipen gå? Gör den mer skada än nytta och vad säger lagen egentligen - upp till bevis för Datainspektionen. Hur mycket ska kunna publiceras innan det är nog - obduktionsprotokollen från Arbogarättegången är ett fall som man verkligen kan ställa sig frågande till om det låg i allmänhetens intresse?

Tidigare inlägg om publicering av sexualförbrytares personinfo, förutom det som länkas till ovan, återfinns här och här.

--------------------
Tillägg: Nytt inlägg återfinnes här.
--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 14 december 2008

Namn och foto på dömda brottslingar

Apropå att jag tidigare skrivit att dömda i sexualbrott blivit utpekade med namn, adress och personnummer här, och tidigare idag även här, så finns det skäl att nämna ytterligare en sida som besöks frekvent av media. Denna sida heter kriminellt.com och publicerar inte bara sexualförbrytare utan även andra våldsbrott, som mord och dråp. Här återfinns även bilder på de dömda.

Det mest fascinerande med denna sida är att den är så välbesökt. Det finns uppenbarligen en vilja att få reda på mer om dömda brottslingar och det här verkar vara ett effektivt och enkelt sätt att ta reda på mer. Jag undrar varför det har blivit på detta viset, varför ska vi alltid ta reda på allt? Det är väl en sak om det gäller att varna människor för någon som är farlig, men det måste också finnas någon respekt för individen. När någon har dömts och avtjänat sitt straff så ska den också vara fri. Naturligtvis finns det återfallsförbrytare, men det finns också de som inte återfaller i brott. De senare kan genom en spridning av personinfo på detta sätt aldrig bli fria från sin historia. Detta kan kanske till och med leda till att de återfaller i brott, eftersom de på något sätt har blivit inplacerade i ett fack och de helt enkelt är dömda i förväg.

Det mest troliga är väl att SvD skriver om den sida som jag tidigare hänvisat till, men i viss mån gäller detta även för kriminellt.com.

--------------------
Tillägg: Nu finns nya inlägg här och här.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Bloggare kan riskera fängelse

För några dagar sedan skrev jag om att dömda sexbrottslingars personinformation publiceras på en internetsida här. Nu hittade jag genom bloggen I Mitt Sverige precis en artikel på Aftonbladet som uppmärksammade samma sida, fast utan namngivningen då... Troligtvis för att inte vill de att gemene man ska kunna gå in på den här sidan och titta om någon i deras villakvarter är en dömd sexualförbrytare, eller möjligtvis på grund av ansvarige utgivaren...
Även DN och SvD skriver om detta och skriver även här om hur bloggarna resonerar om sin sida.

Det som var anmärkningsvärt är att det nu ska undersökas om upphovsmakarna bryter mot lagen och sedan hänger det löst vad som händer, det beror naturligtvis på om dessa befinner sig i Sverige eller inte.

Tidigare har samma Aftonbladet ställt sig frågan om Sverige bör ha någon slags register på sexualförbrytare. Det är tydligen lite svårt att vara konsekvent...

--------------------
Tillägg: Nu finns det även inlägg här, här och här.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 13 december 2008

Räcker det med 682 miljoner i skatt?

H&M:s Stefan Persson betalade förra året 682 miljoner i skatt, enligt Dagens Industri. 682 miljoner kronor motsvarar vad 11.180 svenskar betalar, i genomsnitt. Det kanske är sådana siffror som borde finnas i bakhuvudet då det pratas om att de som tjänar mest ska betala ännu mer i skatt...

fredag 12 december 2008

Dömda sexförbrytares namn & adress publiceras

Jag har hört talas om att någon i USA publicerar namn och bild på dömda sexualförbrytare på en internetsida. Något jag däremot inte visste att namn, adress samt personnummer på svenska, dömda, sexualförbrytare publiceras på sexoffender.nu sedan någon månad tillbaka.

I anslutning till sidan finns en blogg där domar kan diskuteras bland läsarna. Någon enstaka finns det även bild på, men bland kommentarerna på bloggen efterlyser någon bilder på alla. Svaret blir att det sedan några år sedan är sekretess på passfoton...

---------------------------
Tillägg: Nu finns det nya inlägg här, här, här och här.

--------------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Tsar i USA?

Nu vill visst amerikanerna, åtminstone de i Vita huset och i representanthuset, införa en bil-tsar. Republikanerna i senaten var inte lika positiva till räddningspaketet till bilindustrin och höll alltså inte med sin president.

Jag har hört amerikanska vänner säga att de inte vill att USA ska bli socialistiskt, att det är det som kommer att hända när Obama tar över och uppenbarligen vill inte heller republikanerna i senaten att man ska stötta privatägda företag. De är privata och låt dem alltså sköta sig själva och klara sig bäst de kan. Nu börjar däremot folket att vackla, känns det som, de är rädda om sina jobb och jättarna Ford, GM och Chrysler är en del av den amerikanska identiteten. Kommer det inte till något krispaket så är framtiden oerhört oviss.

Samtidigt har den svenska alliansregeringen, med Maud Olofsson och Anders Borg i spetsen, offentliggjort sitt alldeles egna krispaket för den svenska bilindustrin. Saab och Volvo är även de en del av den, i det här fallet svenska, identiteten. De ska på något sätt räddas, men Olofsson har hela tiden sagt att de inte ska leka med skattebetalarnas pengar och ge sig in som ägare i företag som går med förlust. Nu har de kommit fram med en egen lösning, nämligen en satsning på forskning och utveckling mot en grön fordonspark samt lite annat smått och gott. Inte desto mindre oroar de sig för amerikanernas avsaknad av en överenskommelse.

I SvD:s ledare idag berättas det vidare om paketet och poängteras att det inte får bli en dålig vana. Det är bara att instämma i följande avslutning:

"I en väl fungerande marknadsekonomi ska staten inte ha rollen som räddande ­ängel, men det är ändå rimligt att man räcker ut en hjälpande hand i ­detta ­spe­ciella läge. Men nu när andra ­företag i nöd kan förväntas ställa sig i kö hos Olofsson och Borg måste regeringen stå emot frestelsen att fastna i stödbranschen. Att fordonsindustrin får ett handtag får inte ­tolkas som ett handslag – eller ett löfte om att staten alltid ska stå beredd att rycka ut."

Nu har det pratats om krispaket i flera månader, till allt ifrån Wall Street till bilindustrin. Den här utvecklingen som sker nu gynnar naturligtvis inte storföretagen som drabbas, inte heller gemene man. Det är många som råkar illa ut för att ett fåtal inte har skött affärerna som de ska skötas. Härom dagen skrev jag om riksbankschefen i Libanon som har sett till att alla banker i Libanon har en tredjedel av alla sina pengar i kontanter. Detta är ett sätt att försöka förhindra ogenomtänkta affärer och uppenbarligen ett sätt som fungerat, nu när Libanon står starkare och mindre drabbade än många andra länder.

torsdag 11 december 2008

Glasbitar i quinoa

Jag har redan tidigare gjort klart vad jag tycker om quinoa. Efter att ha läst detta blir jag inte direkt mer sugen på att äta detta ogräs. Vad jag däremot reagerade på var att kvinnan i Östersund som åt ogräset, eller quinoan om man så vill, tyckte att det var lite hårt. Lite mycket skal, var hennes slutsats, och hon spottade ut bitarna. Det var inga quinoaskal som hon tuggade på, utan glas!

Hur glas lyckas hamna i Risentas förpackningar med quinoa är mer än vad de själva kan svara på och nu ska det naturligtvis utredas. Utredas. Jag hoppas att det görs ordentligt så att det inte upprepas. Detta ger väl ännu en orsak till att inte köpa lågprisprodukter, även om jag är tveksam till att kontrollen är bättre hos dyrare alternativ.

När jag läser vidare ser jag att det inte är en engångshändelse, utan att "de berättade att det har hänt ett flertal gånger tidigare"! Det är sådant som inte får hända och i synnerhet inte flera gånger! Ersättningen då? Ja, är det ingen som har skadats så är det "rimligt med 100 kronor". Det är väl klart som bara den att de inte gör någon ordentlig utredning om det räcker med en hundring för att bli av med en jobbig kund.

Är det någon som fortfarande är osäker på hur quinoa ser ut, så finns en bild samt lite info om glasbitarna här.

Vad sägs om detta då? Jag är i alla fall säker på att jag kommer att fortsätta att äta potatis, bland potatis är det svårt att gömma glasbitar...

Totaldissad

Som alltid blir jag glad och väl till mods av snön och idag har jag tagit en promenad ute i snön och lyckades även få till en snöängel, då jag trodde att ingen såg. Anledningen till att jag försöker vara lite diskret är väl just att man inte är tio år längre och när man är ute själv kanske det anses lite... märkligt...

Ögonblicket efter att jag rest mig upp igen kommer naturligtvis en tant med en hund. Hunden drar och sliter i kopplet för att komma och hälsa på mig, som nästintill måste ha sett ut som en snögubbe... När jag böjer mig ned för att hälsa på denna hund så springer den fram och tillbaka och sliter i kopplet så tanten nästan ramlar omkull - men vägrar hälsa på mig tills han blir tillsagd att han ska uppföra sig! Då, till slut, nosar hunden lite snabbt på min hand och ignorerar mig därefter totalt. Jag var visst inget intressant, när det kom omkring. Totaldissad, av en hund.

Fleet Foxes

Jag fick ett tips för någon månad sedan som jag inte följt upp förrän nu, nämligen gruppen Fleet Foxes. För att enklast hitta någon musik av dem så sökte jag efter dem på svenska Youtube, som jag skrivit om tidigare här. När jag sökte så provade jag den första träffen jag fick och bara sitter nu och njuter i efterhand. Så vackert och fint gjort så att jag bara vill lyssna mer, men innan jag gör det ska jag dela med mig och sprida budskapet här i denna vintertid.

Facebook + virus = sant

Då var det dags igen då. Virus, virus, virus... Är det inte influensavirus så är det datavirus, denna gången heter det visst Koobface (ser en viss koppling mellan facebooK och Koobface). SvD skriver att det är en trojan som du får från dina Facebook-, eller Koobface-, vänner och som gör att du "måste installera nyaste versionen av Adobe Flash Player". Inte går det att använda den gamla, inte, eftersom du då slipper Koobface som hoppar in och gömmer sig i din dator då du installerat "senaste versionen av..." En annan bloggare har missuppfattat det hela en aning, låter det allt som, men oroar sig också för vad viruset kan bära med sig.

Visst ska den sedan luska reda på en massa nyttigheter som du avslöjar då du handlar och rör dig runt på internetet, inte blir jag heller så förvånad över detta. Trots allt så tycker jag fortfarande att namnet är det roligaste!

--------------------
Tillägg: Koobface på jakt efter dina lösenord (2009-03-04)

Kanyl i benet på röda linjen

Det är bara att tycka synd om den 18-åring som blev stucken i benet av en främling i tunnelbanan. Mannen som stack honom med en kanyl är narkoman och kunde på grund av trängsel inte ta sig någonstans utan fick vackert stå och se på när 18-åringen ringde polisen som kunde komma och ta honom i förvar. Expressen berättar hur 18-åringen pekade ut mannen då han försökt fly genom att hoppa på en buss.

Nu ska de testa 18-åringen för hiv och jag bara hoppas att han inte har blivit smittad, det måste vara bland det lumpnaste sättet att ge sig på en annan människa.

Även DN, SvD och SR skriver om detta oprovocerade påhopp. Ska man inte ens kunna vara säker på tunnelbanan under eftermiddagen?

onsdag 10 december 2008

Riad Salameh - mannen som förutsåg finanskrisen

Idag är det dags för Nobelprisutdelning och Nobelmiddag. Sedan 1969 delas ekonomipriset ut i samband med övriga Nobelpris, prispengarna kommer däremot inte från Nobelstiftelsen utan ifrån Sveriges Riksbank. Motiveringen detta år lyder som följer:

"Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap 2008
Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 2008 till Paul Krugman, Princeton University, NJ, USA "för hans analys av handelsmönster och lokalisering av ekonomisk verksamhet"."

Det låter som om de tänkt igenom detta noga och även valt en man som har gjort något oerhört viktigt inom den ekonomiska vetenskapen. När jag läser på BBC börjar jag dock undra om det inte var en annan man som skulle fått priset, någon som kunnat förutse finanskrisen...

'"I saw the crisis coming and I told the commercial banks in 2007 to get out of all international investments related to the international markets", says Riad Salameh, the governor of Lebanon's Central Bank.'

Det var väl svårt även för Kungliga Vetenskapsakademien att vara så förutseende när inte ens årets ekonomipristagare lyckades förutse finanskrisen...

Mörkar media?

Diskussioner om hur fritt vårt samhälle egentligen är och hur mycket och vad man tillåts tycka och tänka på egen hand förs frekvent i dagens samhälle.

I LT har jag bläddrat genom lite kommentarer till en artikel om en chilensk inbrottsliga. Själva artikeln är väl inte direkt spännande, men väl kommentarerna som är många. Signaturen Sanna skriver en kommentar där hon på grund av att hon använt ordet "syrian" blir bortmodererad och fortsätter därefter att ställa frågor om varför detta skett. En lång utläggning får hon till svar från en annan läsare som ger henne lite tips på hur hon kan lyckas bli publicerad. Kommentaren jag lagt in nedan är beklämmande och såväl är även Sannas svar, som jag lagt in därunder. I ledarbloggen får Sanna svar på varför hennes kommentar blivit bortmodererat.

'"Sanna",

Vill Du vara ABSOLUT säker på att få med kommentaren, börja med att uttrycka missaktning mot Svenskar, "nationella", "nordbor", "rasister", "nazister", "fascister" eller något annat glåpord uppfunnet av P.K.- media.

Censurvarning föreligger om Du ens nämner etnicitet, utsprungsland, utvisning, heders -och invandrarrelaterad brottslighet eller ens vågar ifrågasätta invandringen och dess (bidrags) kostnader!
Även misstaget att på ett neutralt, positivt eller frågande sätt skriva ut ordet "Salem" eller dyl., utan att först ha fördömt sorgemanifestationen, medför bannlysning!

Beroende på färg på moderator, kan även information & kritik av div. falanger av afa, rf, ssu och ungvänster, sac, nmr och andra kravallerister, medföra att Din åsikt "försvinner i cyberrymden".
ND och SD m.fl. verkar ytterst berömvärt att häckla, och guldstjärnorna slutar då aldrig att regna!

Lycka till i framtiden med "omskrivningarna, krypteringen och konsten att skriva i gåtor"!'


Här kommer även Sannas svar, lite förkortat:

"Tack för tipsen men jag anser att jag ska kunna skriva precis vad jag tycker och tänker, utan att behöva trixa, sålänge jag inte uppmanar någon till brott, eller kränker någon med falsk ryktesspridning, förtal eller liknande. Jag ska kunna ha min åsikt och vädra den offentligt eftersom vi lever i en demokrati där yttrandefrihet och tryckfrihet ingår. /.../ Ska vi kunna ha en öppen och ärlig dialog med varandra här så måste folk få skriva vad de tycker. Om folk måste skriva i gåtor och krypterat så är vi helt klart åsiktsförtryckta här i landet. Eller hur?"

Absolut, Sanna. Idag har fler människor än någonsin möjlighet att göra sin röst hörd, främst genom internet och bloggvärlden. Jag är också ganska säker på att det är fler människor än någonsin, även om detta är en gissning, som skriver insändare - eller kommentarer - om artiklar som publiceras. Detta leder till att det blir mer att läsa igenom och även en elektronisk tidning har en ansvarig utgivare som behöver ta ansvar för allt som står på sidan. Det kan vara vem som helst som skriver kommentaren, men det är tidningen som är ansvarig. Hets mot folkgrupp eller rasistiska kommentarer är något som inte har på en tidnings sida att göra, tydligen är det inte alla som förstår det. Det är fritt att tänka och uttrycka vad man vill, men inte på någon annans bekostnad.

Något som är ytterligare intressant i sammanhanget är att den förste, jag tillåter mig att anta att det är en man, som skriver kommentar också skriver att det är helt accepterat att angripa vissa - som exempelvis svenskar - för att det är en majoritet. Majoriteten är tydligen helt politiskt korrekt att nedvärdera, men minoriteter får man akta sig för. En minoritet som tydligen är möjliga att häckla skulle enligt honom vara Sverigedemokraterna, men kritik av AFA eller SAC kan i vissa lägen vara orsak till moderation. Skribenten menar alltså att vår frihet till att visa vår åsikt bara finns om det är en viss åsikt och att andra åsikter som inte stämmer in i mallen inte accepteras. Skulle det han säger stämma är jag lite fascinerad över att just hans inlägg blev publicerat...

All crises can be solved

"All crises, including the one in the Middle East, can be solved."

Martii Ahtisaari var oerhört positiv i sitt tacktal som han nyss höll i Oslo. Han sade bland annat att man genom att bekämpa fattigdomen kan utrota terrorismen i förlängningen. Naturligtvis vände han sig också till sin familj och sa att det är därifrån han får sin styrka och även att de säger till honom när han är fel ute.

Ahtisaari arbetar genom sin organisation Crisis Management Initiative ute i världen och har så gjort under tre tiår, eller tre årtionden på svenska. Genom att lyssna på presentationen och sedan tacktalet fick jag reda på en hel del som jag inte vetat sedan tidigare. Exempelvis att Ahtisaari varit inblandad i konfliktlösning i allt ifrån Aceh, till Kosovo och Namibia...

I avslutningen tog han i ordentligt:

"If we work together we can find solutions.
We shall not accept excuses from them in power."

Alldeles riktigt, detta kommer dessutom från en före detta president i Finland.

Sveriges 49 bråkigaste kvinnor

Som alltid när det hittas på dumheter ute i samhället höjs mina ögonbryn en aning. Hur mycket de får närma sig skyarna beror naturligtvis på vilka dumheter som presenterats denna gång.

Visst vet vi att det är män som styr, män som ställer krav och män som i slutänden gör allt det där som vi kvinnor emellanåt vill göra. Däremot blir debatten alltid, alltid lika snedvriden. Jag tycker att ordet jämställdhet är uttjatat och tycker inte att det ens bör diskuteras längre. Alla vet hur det ska vara i teorin, men tiden behövs för att omsätta teori i praktik. Det alla feminister och jämställdhetsförespråkare skanderar vet folk redan om, nu är det bara att låta tiden ha sin gång. En hållbar föränding sker inte över en natt.

När jag däremot får se att en tidning, Passion for business, har listat Sveriges bråkigaste affärskvinnor (eller businesskvinnor som DN skriver på s. 6 i dagens Kulturdel), höjs mina ögonbryn återigen. Vad är det för logik att, mitt i all jämställhetsdebatt, gå ut och säga att "vi måste alla lära oss att sluta med prinsessfasonerna och lära oss bråka mer"?

Här tar nästan mina ord slut. Det är på något sätt överflödigt att skriva något mer efter en sådan fras. Naturligtvis kommer man ingenstans med prinsessfasoner, men när jag hör det uttrycket ser jag dagisbarn i rosa tyllklänningar framför mig. En kvinna i maktens korridorer är det sista som far genom mitt huvud då jag tänker på både bråk och prinsessor.

Det är tydligen oerhört svårt att acceptera att det finns kvinnor och män, män och kvinnor. Det är tydligen också oerhört svårt att acceptera att dessa är individer och inte går att placera in i ett kollektiv. En följd av detta blir att vi får diskussioner om kvinnliga ledarstiler som inte går att implementera på en marknad som är mansdomierad. Jag anser inte att det finns något som går att kategorisera som manliga ledarstilar eller kvinnliga ledarstilar, för den delen. Det finns individers ledarstilar och dessa blir influerade av de ledare som vi har i vår omgivning. Jag, som kvinna, inspireras naturligtvis både av kvinnor och män i min omgivning när det gäller hur jag ska agera som ledare. Den springande punkten idag är att det finns fler män än kvinnor som är ledare så då kategoriserar vi deras "gemensamma" ledarstilar till en - och den är manlig.

Likt tonåringar som inte vill inordna sig i kollektivet måste då kvinnor göra på samma sätt, det gäller att komma in i världen men det går inte att göra det på samma sätt som alla andra utan det måste vara på ett eget sätt. Hur ska då detta ske? Genom att göra listor med bråkiga kvinnor? Genom att kräva en viss procentandel kvinnor i styrelserna i våra storföretag? Genom att kvotera in kvinnor på utbildningarna? Nej. Det här är fel väg att gå, men när skall folk förstå det?

Är ni ändå nyfikna på vem som är värst, eller värst, beroende på hur man ser på saken? Här läser ni mer om Sveriges bråkigaste kvinna. Och här kan ni läsa om vad jag tyckt om bråkiga kvinnor tidigare.

tisdag 9 december 2008

1 timmas tid i trafiken: 8 trafikolyckor

Är skåningar sämre på att köra bil? Efter att ha läst denna statistiken börjar i alla fall jag att undra... Åtta trafikolyckor i Skånetrafiken under en timmas tid nu på tisdagskvällen. Det är inte halt och inte dåligt väder - vad är det då som spelar in? Jag tror inte det är att folk kör rattfulla, det är mitt i veckan och tidig kväll, inte direkt farligt läge.

Rör vi oss uppåt i landet och landar i Göteborgstrakten händer det också en hel del på vägarna just nu. Det finns folk som kör rattfulla, eller drograttfulla snarare. Andra råkade ut för halka tidigt på morgonen. En annan lyckades att råka ut för en olycka helt på egen hand. Det går även bra att krocka med spårvagnar, tydligen. Tyvärr sker det även smitningar och i just det här fallet var det en dödsolycka, vilket alltid är oerhört tragiskt.

Under gårdagen lyckades tre stycken skadas i en kollisionsolycka.

Händer det ovanligt mycket på vägarna nu eller var det bara för att jag letade särskilt som jag fann allt detta? Det kanske inte bara är skåningar, utan svenskar över lag som blivit helt värdelösa på att köra bil. Kanske borde vi strunta i att ha uppkörningar och körkort, kanske skulle vi bara låta vem som ville köra bil? Kanske skulle vi behålla körkort, men låta folk köpa dem istället för att förtjäna dem? Med de säkra bilar och vägar vi har idag har jag svårt att se att det kan ske så många olycker ständigt...

Ett mirakel

Det går inte att kalla den här historien för något annat än just ett mirakel. Idag är vi inte bortskämda med sagohistorier där en katastrof leder till ett bra slut, men att dansken och australiensaren (sedan tio år svensk medborgare) som råkade ut för en flygolycka och hamnade på ett isflak i mörkret är just det...

Möjligheten att klara sig från en sådan krasch måste vara obetydlig, men visst går det ibland alldeles rätt. Jag kan inte ens tänka mig det dygn som de gått igenom och än mindre heller det dygn som danskens fru gått igenom - från att ha fått höra att han störtat och då troligtvis är död och då reflekterat över hur ekonomi och liv med de två gemensamma barnen skulle se ut - till att ha fått reda på att han trots allt klarat sig. Hur mycket trauma klarar egentligen människor av? Efter detta inlägget tänkte jag en hel del över hur mycket hemskheter som människan faktiskt klarar av och det här är ännu ett sådant scenario. Människan är helt enkelt starkare än vad vi tror...

Varenda kvinna i Stockholm våldtagen

Det var med fasa jag läste DN tidigare idag om situationen i Kongo. Lisa Bjurwald skriver om runt en halv miljon kvinnor som blivit offer för ett sexualvåld utan like. Jag varnar för starka ord.

Monica Hauser
är en utav fyra som i år får ta emot Right Livelihood Award, som även kallas det alternativa Nobelpriset. Hon grundade Medica Mondiale i Bosnien 1992 och sedan dess har de hjälpt uppemot 100,000 flickor och kvinnor som har drabbats och traumatiserats.

"medica mondiale supports and assists women and girls in war zones and areas of crisis, whose physical, psychological, social and political integrity has been violated. This support and assistance is provided irrespective of the women's and girls' political affiliation, ethnic origin or religion. The aim is to strengthen the women's self-healing powers and to support and demand their right to an emancipatory way of life."

Projektet finansieras till stor del av privata finansärer och min fråga blir nu genast hur jag gör för att donera pengar, många bäckar små brukar det ju heta.

Julen inställd?!

Hur kan julen ställas in? När jag idag tittade förbi DN:s huvudsida ser jag rubriken "Julen inställd i Aten" med en sagovacker bild med en julgran i lågor. Bilden är faktiskt riktigt vacker och underligt nog så känns det inte alls så hemskt. Allting runtomkring är fruktansvärt och att detta ska behöva hända förskräckligt, men en julgran i eld? Vackert.

Det jag däremot undrar är lite över rubriken. Julen kommer, oavsett vad som händer i omvärlden. Det som kanske däremot blir lite underligt är allt runtomkring med julklappar och julmat, tomtar och klappar... Är det det som är julen? Går det inte att ha en jul utan allt detta? Det är som om DN har missat hela poängen med julen... Julen är inte bara julklappar och julstress, julen är så mycket mer!

I förra årets julkalender En riktig jul var det just gemenskapen som poängterades, att man skall fira jul tillsammans och att det ska vara en tidpunkt för glädje och gemenskap.

30 civila och 37 poliser har skadats i kravaller och demonstrationer, ungdomar som är emot det kapitalistiska etablissemanget ger sig på makten. I det här fallet verkar denna symboliseras av polisen. Anarkism och demonstrationer verkar vara dagligmat i Grekland, enligt SvD. Det verkar ju däremot som om det är en hel del poliser som har åkt på stryk...

Bilar som sticks i brand och skyltfönster som slås sönder, en stad full av rök och glassplitter är inte direkt en vanlig inramning till julhandeln och förberedelserna inför jul blir säkerligen lite annorlunda i år. Att däremot julen ställs in är jag däremot lite fundersam till...

måndag 8 december 2008

Muslimska gravar skändade

Vad finns det för idioter i världen egentligen? Hur är man funtad om man får för sig att skända gravar? Att överhuvud taget komma på tanken att måla svastikor på gravar är så fullkomligt motbjudande.

Dagen skrev en aning utförligare än DN om det hela och där kan man läsa att det gäller 148 gravar i norra Frankrike och att det är döda krigsveterander som dödades under första världskriget. Bilden som är med i artikeln ger mig kalla kårar.

Vad ska det vara bra för? Har de nu lyckats med sitt statement eller vad är det som är meningen med det hela? Är det uppmärksamhet som de önskar så har de lyckats, men jag har svårt att förstå varför, ändå...

Deep inside I hope you feel it too

Det här var verkligen spännande. Det tog mig en liten stund att klura ut hur jag skulle göra för att posta en YouTube-film här. Nu lyckades jag i alla fall och nöjd blev jag naturligtvis!

Jag har aldrig sett den här serien, utan lyckades bara hamna på den här filmen på en annan blogg som jag hittade till och insåg att jag var tvungen att posta den även här. När jag nu har kommit så här långt så är jag däremot osäker på vad jag ska skriva om den, men kanske ska jag låta bli det och låta den tala för sig själv.

Fastnat med skägget i brevlådan?

Årets julkalender blev en stor besvikelse. Jag verkligen älskar vintern och december månad, med allt som hör därtill. Julkalendern på SVT är en sak som helt klart hör till julstöket och till den första december varje år så bänkar man sig troget framför tv:n och väntar med spänning. Förra årets kalender var riktigt julig med snö, Tomten, nissar och julklappar. I år får vi något futuristiskt tjafs som egentligen mer ser ut som några förvuxna pojkspolingar som gått lös med färg och prutthumor på något sätt som vare sig passar barn eller vuxna.

Anders och Måns hade säkerligen roligt under tiden de spelade in serien, men hur de tänkte då de skapade den övergår min fattningsförmåga. En serietidningsjul är ingen jul jag vill ha, jag vill ha en riktig jul, men snö och tjocka kläder, julklappar och nissor... Tydligen var däremot karaktärerna så spännande så att de återfinns även på radion, något som visst inte skett sedan Teskedsgummans tid. Hur de lyckades charma radio och tv så undrar jag över.

onsdag 3 december 2008

Glögg eller Glöck?

Till min stora förvåning hittade jag en bild i dagens DN (s. 23 i papperstidningen) där det står "Glögg 2,50 €" följt av öppetider och "mit Bedienung!" Detta fick mig att höja på ögonbrynen en aning eftersom man som bekant dricker en hel del Glühwein i de tysktalande länderna då det börjar nalkas julmarknader.

Enligt notisen så berättades det också att glögg varit portad i Danmark sedan 1500-talet, på grund av ett påhitt av Gustav Vasa. Tydligen hade han lyckats med bravaden att "fylla lübeckarna med så mycket glögg att de kunde bäras ombord på skeppen till Stockholm där de fick hjälpa honom stjälpa dansken innan de fick mer glögg." Historien är väl hemsk, men väl lite underhållande då jag föreställer mig dem instuvade på ett skepp fulla på glögg.

Lübeckarna har tydligen försökt sig på att göra sin egen glögg även i fortsättningen, men då har det istället blivit Glöck eller Schwedenpunsch men tydligen slarvat lite med receptet så att det liknat Glühwein trots allt.

Jag har testat en hel del Glühwein och glögg, men det finns ändå ingen som klår Blossas lättglögg med mycket russin i. För ungefär två veckor sedan blev jag bjuden på en glögg som smakade väl nära Glühwein, men jag har nog aldrig testat en Glühwein som smakar glögg. När man ser alla sorter som finns i butikerna idag så inser man att det finns en hel del att göra om man ska beta av alla. Härom året fick jag en flaska Dufvenkroks Prestige med inslag av cognac och den avnjöt jag gärna en mörk och ruggig kväll i december, men det är ändå lättglöggen som är favoriten. Naturligtvis har jag varit så illa tvungen att prova lite andra sorter, men gammal är äldst och det är Blossa som drar hem segern enligt mig.

onsdag 26 november 2008

Bli ei tunn bitch

Vad är det nu de har hittat på? Nog för jag har sett många underliga rubriker som skall locka oss till läsning, men detta? Summan av det hela var väl att man skulle bli lite mer bitchig...

Efter att ha följt uppmaningen att läsa på aftonbladet.se om den svenska forskaren Lisbeth Sthares idé om att lite mer jäv-ar anamma skulle hjälpa upp svenska kvinnors hälsa är jag nu nästan mer i chocktillstånd. Jag gissade mig till att det var under "Kropp & Hälsa" jag skulle titta och har nu tittat igenom de stora rubrikerna på hela sidan. Jag har inte räknat efter, men jag tror att 80+ procent handlar om vikt och hur man ska tappa vikt på bästa sätt. Det fick mig att bli lite lätt illamående. Bantningstips och träningstips till förbannelse och nu är det alltså innan jul...

Jag brukar sällan gå in på den sidan, då den för det första bara är så ful och ostrukturerad och för det andra innehåller skvaller som jag inte är intresserad av. Jag lyckades däremot inte hitta det som det stod om på den norska sidan, men tycker tanken är lite intressant.

Det är nog säkert bra att bli lite mer bitchig, att ta för sig lite mer och att kräva lite mer. Jag tror att de flesta mår bättre (inte för att det behöver ha direkt med vikten att göra) om de känner att de kan ta lite mer plats och får ha en egen åsikt som de uttalar. Jag vet inte riktigt vad hon räknar med i det begreppet, men lite mer jäv-ar anamma tyckte jag lät trevligt...

Frågar man ingenting får man ingenting veta sades det en gång på Hjärnkontoret, på samma sätt kan jag nog säga att vågar man ingenting så vinner man heller ingenting...

onsdag 19 november 2008

Går det stoppa allt man inte tycker om?

Vem är det egentligen som sitter och har all internet-makt i sina händer? Det måste ju vara ett gäng med människor som sitter och aktivt letar efter hemsidor som rör allt ifrån "politiska frågor, mänskliga rättigheter eller kvinnofrågor" till "Bloggar som varit kritiska eller stämplats som pornografiska och islamfientliga". [SVD] Jobbet att däremot hitta sociala nätverkssidor likande Facebook samt Youtube är väl inget direkt svårt jobb, men att skramla fram alla de andra sidorna? Riktigt tråkigt jobb skulle jag vilja påstå, men har man sedan i åtanke att ingen annan i Iran får tillgång till dessa sidor ger det en obehagligt stor makt till en liten elit.

Går det att spärra internet? Det gör det tydligen, till en viss gräns, vilket ger folket i Iran en stor nackdel mot resterande del av världens befolkning som inte har de spärrarna. Säkerligen finns det spärrar mot sidor även i Sverige, men de är det ingen som säger något om eller också är det ingen som vet om det... Jag spekulerar javisst, men jag har svårt att se att ingen vill lägga fingrarna på den makten även här. Det är däremot väldigt tråkigt att se att det går till på detta sätt i Iran.

Liknande inlägg:
1984 vs. nya lagar och regler 2009-05-18 Vilka idioter vi är - 2009-05-13 Intressant när direktiv och lagar går emot varandra - 2009-04-28 Omöjligt att köpa skivor numera - 2009-04-22 När framåtanda behövs blir bakåtsträvandet desto mäktigare - 2009-04-21 Svensk vs tysk fildelning - 2009-02-16

...att hitta blod i trappuppgången

Tänk den stackare som råkade på så pass mycket blod i en trappuppgångLagmansgatan i Umeå så att den larmar polisen... Det måste skapa många ångestfyllda nätter efteråt.

Det går inte att veta vad alla grannar är för några eller vad de håller på med, precis som jag skrev om härom dagen. Det är däremot ett ganska stort hopp mellan att sitta och fundera hemma på kammaren och göra ett faktiskt ingripande. I fall som detta, då det var blod i trappuppgången, är ju fallet glasklart men det finns ju andra mer tveksamma fall... Hur ska man veta och hur ska man göra för att göra rätt i alla lägen? Det går ju inte att gå omkring och vara rädd för allt och alla hela tiden, men emellanåt är det väl berättigat.

Den 25-årige mannen sägs ha blivit dräpt eller mördad, därom fanns visst inget tvivel. Han skulle ha varit vid liv då de fann honom i lägenheten, men avlidit på sjukhuset. Naturligtvis vill polisen inte uttala sig i ett så pass tidigt stadium och tur är väl det. Fruktansvärt vore istället om de inte gavs en chans att ordna rätt på det hela utan att media skulle bubbla ut en massa information som sedan "vittnen" skulle kunna upprepa. Sådant hoppas jag att det aldrig händer, men många gånger undrar man ju vad det är för information som går ut...