Sveriges 49 bråkigaste kvinnor

Som alltid när det hittas på dumheter ute i samhället höjs mina ögonbryn en aning. Hur mycket de får närma sig skyarna beror naturligtvis på vilka dumheter som presenterats denna gång.

Visst vet vi att det är män som styr, män som ställer krav och män som i slutänden gör allt det där som vi kvinnor emellanåt vill göra. Däremot blir debatten alltid, alltid lika snedvriden. Jag tycker att ordet jämställdhet är uttjatat och tycker inte att det ens bör diskuteras längre. Alla vet hur det ska vara i teorin, men tiden behövs för att omsätta teori i praktik. Det alla feminister och jämställdhetsförespråkare skanderar vet folk redan om, nu är det bara att låta tiden ha sin gång. En hållbar föränding sker inte över en natt.

När jag däremot får se att en tidning, Passion for business, har listat Sveriges bråkigaste affärskvinnor (eller businesskvinnor som DN skriver på s. 6 i dagens Kulturdel), höjs mina ögonbryn återigen. Vad är det för logik att, mitt i all jämställhetsdebatt, gå ut och säga att "vi måste alla lära oss att sluta med prinsessfasonerna och lära oss bråka mer"?

Här tar nästan mina ord slut. Det är på något sätt överflödigt att skriva något mer efter en sådan fras. Naturligtvis kommer man ingenstans med prinsessfasoner, men när jag hör det uttrycket ser jag dagisbarn i rosa tyllklänningar framför mig. En kvinna i maktens korridorer är det sista som far genom mitt huvud då jag tänker på både bråk och prinsessor.

Det är tydligen oerhört svårt att acceptera att det finns kvinnor och män, män och kvinnor. Det är tydligen också oerhört svårt att acceptera att dessa är individer och inte går att placera in i ett kollektiv. En följd av detta blir att vi får diskussioner om kvinnliga ledarstiler som inte går att implementera på en marknad som är mansdomierad. Jag anser inte att det finns något som går att kategorisera som manliga ledarstilar eller kvinnliga ledarstilar, för den delen. Det finns individers ledarstilar och dessa blir influerade av de ledare som vi har i vår omgivning. Jag, som kvinna, inspireras naturligtvis både av kvinnor och män i min omgivning när det gäller hur jag ska agera som ledare. Den springande punkten idag är att det finns fler män än kvinnor som är ledare så då kategoriserar vi deras "gemensamma" ledarstilar till en - och den är manlig.

Likt tonåringar som inte vill inordna sig i kollektivet måste då kvinnor göra på samma sätt, det gäller att komma in i världen men det går inte att göra det på samma sätt som alla andra utan det måste vara på ett eget sätt. Hur ska då detta ske? Genom att göra listor med bråkiga kvinnor? Genom att kräva en viss procentandel kvinnor i styrelserna i våra storföretag? Genom att kvotera in kvinnor på utbildningarna? Nej. Det här är fel väg att gå, men när skall folk förstå det?

Är ni ändå nyfikna på vem som är värst, eller värst, beroende på hur man ser på saken? Här läser ni mer om Sveriges bråkigaste kvinna. Och här kan ni läsa om vad jag tyckt om bråkiga kvinnor tidigare.