En Grisekno i julklapp, snälla...

12-åriga Daira har tydligen sett lite för mycket på Emil i Lönneberga - hon vill nämligen ha en alldeles egen gris. Denna företagssamma 12-åring har däremot inte nöjt sig med att acceptera föräldrarnas nej utan tagit saken i egna händer och skrivit ett brev till statsminister Reinfeldt, som återfinnes här.

Jag kan tänka mig att många barn vill ha sin egen Grisekno efter att ha sett Emil hoppträna grisen på tv. Ett flertal gånger när jag sett serien har jag förundrats över denna väldresserade gris som sitter fint och hoppar över hinder, inte direkt det man tänker först på då man tänker på grisar.

Så här till jul kommer mången gris att slaktas för att så småningom hamna på julbordet i ett eller annat format. Det har en läsare till dagens DN upprörts över och skriver i en insändare (s. 23) med rubriken "Hur kan vi njuta av dödade grisar?" om dennes tankar om julen - och grisarna.

"I år skippar jag julfirandet fast jag är kristen och älskar att ge bort presenter.
Tro inte att jag är bitter, men hur ska kunna jag kunna glädjas när jag anar vad som pågår? När det finns så många andra där, som vi inte ser och inte hör, men som vi ändå vet förintas i det tysta för att bli skinka, köttbullar och gravad lax. Ungefär 650 000 grisar hamnar på julbordet och äts upp i en atmosfär av glädje, skratt och gemenskap. Men ingen av grisarna ville slaktas, ingen av dem ville dö.
Han, vars födelsedag vi firar, säger: "Det ni har gjort mot en av mina minsta, det har ni gjort mot mig." Men kanske är det så att vår Gud bara är människornas Gud, inte djurens?"

Tilläggas bör att felskrivningen på rad två inte är min, utan var i ursprungsinsändaren.

Den här mannen, för det var en man, kan tydligen inte bara prata med grisar - han kan tydligen även läsa tankarna på 650 000 grisar. Det är tydligen även viktigt att poängtera vilken religion han tillhör, av någon outgrundlig anledning räcker det tydligen inte med att vara sekulär och traditionskär för att kunna fira jul utan man skall även betecknas som kristen. Vad presenterna har med grisarna att göra är jag lite osäker på - skulle han inte nu kunna ta och fira jul med paket och Kalle Anka, men stå över julbordet om det nu står honom så emot? Varför avstå något som han verkar gilla så, nämligen att ge bort presenter? Alternativet kan mycket väl vara att göra ett vegetariskt julbord, det finns nog gott om sådana runt om i landet idag.

Kanske är det inte bara julmaten som står honom emot, kanske är det hela frosseriet med julklappar i mängder och julmat som nästan inte borden räcker till för som står honom upp i halsen. Jag undrar vad det är som utlöst denna ilska så att han skriver en insändare så att vi andra, som äter julskinka och annan julmat, ska få en känga så här i juletider. Som svensk trodde jag allt att julen hängde ihop med glädje och gemenskap och att allt annat är sekundärt, men jag måste ha fått allt om bakfoten...

Jag hoppas att Daira och hennes syster får en Grisekno i julklapp och kanske skulle även insändarmannen behöva en Grisekno som han kunde få pyssla om. Å andra sidan skulle säkert inte Griseknon trivas så värst bra med denne ilskne man, så kanske bor grisarna bäst med barnen...

Apropå julen, så har jag tidigare skrivit ett inlägg om årets julkalender som finns här.

-----------------------
Tillägg: Nu finns det fler inlägg om Scan:s ekologiska julskinka och grisproduktion i allmänhet här och här.

-----------------------
Läs även andra bloggares åsikter om grisar, önskningar