Bröllopsbestyr

Tänk vad mycket det är som måste fixas till ett bröllop. Ja, inte mitt eget då, det hade varit snäppet värre, men ändå! Det är resor som ska klaffa och i synnerhet om man ska samordna dessa med någon annan som åker från en annan ort! Vem bokar vad och hur samt var ska man bo? Hur bokar man detta boende (jag som trodde att ett telefonsamtal var bättre än ett mail hade visst fel) och när måste man checka in? Vad ska man ha på sig och vad ska man köpa för present och för hur mycket? Ojojojojoj...

Tänk att det skulle bli så jobbigt! Jag som blev så glad när jag fick en inbjudan, det är ju ändå inte varje månad man går på bröllop, men nu börjar det bara bli så jobbigt...

Saker som ska fixas och bokas och köpas...

Till råga på allt så är mitt armband försvunnet. Någon sniken jävel fick visst för sig att lägga beslag på det istället för att lämna in det så att jag kunde få tillbaka det. Jag blev ledsen. Visst att det kanske egentligen var mitt eget fel eftersom jag valde att ta på mig det, men så kan jag ju inte resonera. På samma sätt som ett våldtäktsoffer får skylla sig själv eftersom hon har på sig för utmanande kläder... Det kanske var en dum liknelse, men det är mycket skylla-sig-själv-mentalitet idag. Jag tycker inte om det.

Naturligtvis ska jag inte bli fråntagen ansvar för mina egna handlingar, men när det inte längre handlar om mina handlingar, utan vad jag bestämmer mig för att sätta på mig... Då blir det fel. Skulle jag ta på mig en galaklänning och ge mig ut i skogen skulle det väl vara mitt eget fel om den blev förstörd, men så dum är jag inte.

Hade jag helt enkelt inte brytt mig om hur jag såg ut och hade tagit på mig några gamla jeans och en sliten tröja hade ju saken varit helt annan. Konsekvensen av detta är att jag kan skylla på min egen fåfänga för att jag blir av med saker. Hrm...