fredag 15 maj 2009

Att föda som en man vs. att vara duktig flicka

Många gånger har det väl skojats om att män över lag tål smärta sämre än kvinnor. Det har funnits otaliga tv-reklaminslag där det varit ynkliga män som drabbats av en förkylning som vilket ögonblick som helst kommer att ta kål på mannen. Skulle samma förkylning drabbat kvinnan skulle det inte alls ha skojats lika vilt om det, tror i alla fall jag. Nu får jag åter en gång chansen att reflektera över just detta efter att ha läst i SvD om att män i större utsträckning skulle välja smärtlindring vid barnafödsel år 2009.

Hur går detta ihop med att männen anses vara de starka, de tuffa och de som inte gråter då de känner sorg? Svaret är enkelt: det går inte ihop.

Att föda som en man skulle alltså vara att välja smärtlindring framför att genomlida en "naturlig" förlossning, något som verkar ha varit på modet i flera år. Jag har sett delar av flera "dokumentärer" där man följer kvinnor som vill ha en så naturlig födsel som möjligt, en del till och med sittandes på huk i sin egen trädgård... Trots detta säger man inom den svenska förlossningsvården att de inte vill påverka sådana beslut utan att kvinnan själv skall kunna välja smärtlindring eller inte:
"Barnmorskor i Sverige har arbetat hårt för inställningen att de födande kvinnorna ska kunna påverka hur de vill föda och inte ”bli förlösta”. För några decennier sedan var det inte självklart att kvinnan hade ­inflytande över sin smärtlindring eller förlossnings­ställning."

Det finns, som jag nämnde ovan, ett otal "dokumentärer" som framställer själva födseln på sjukhus som något fruktansvärt, något som ingen ung kvinna som någonsin överväger att skaffa barn borde få se. Jag menar inte att man skall låta bli att vara öppen för fakta, men jag tycker att det i sensationslystnadens namn går till överdrift och egentligen bara blir skrämselpropaganda. En av mina vänner som är jämnårig med mig och inte själv har några barn har varit med två olika kvinnor då de fött och kan berätta om helt olika situationer. Precis som barnmorskorna i artikeln i SvD jag länkade till ovan säger så är varje födsel unik, precis som kvinnan som föder. Det här är mycket viktigt att ha i åtanke både från personalens sida, så ock från kvinnans omgivning. Det får inte anses att vara ett nederlag att be om smärtlindring men det borde heller inte vara något som sker automatiskt utan just något sådant som varje kvinna bör få bestämma över själv. Alla tål smärta olika och likt barn på sjukhusen som får peka på glada och ledsna gubbar över hur ont de har, istället för skalan 1-10, så är det oerhört svårt att förmedla till någon annan hur ont man egentligen har.

Jag har också funderat över att man hör många kända kvinnor uttala sig i media om att de vill föda med kejsarsnitt och att man är rädd för smärtan. Med en sådan inställning känns det hela lite galet, vill man inte vara med om födseln kanske det är bättre att välja att adoptera ett barn? Skulle inte det kunna vara en bra lösning för alla parter om kvinnan inte vill föda barnet, men ändå vill ha ett barn att ödsla sin kärlek på? Det här tror jag skulle kunna leda till att så många fler barn fick föräldrar. Då får man naturligtvis lägga in en reservation att det inte går till sådana ytterligheter att potentiella föräldrar kan skriva en önskelista, likt en inköpslista, hur deras barn skall vara. Det är naturligtvis en obehaglig möjlighet och något som man inte ska ta lätt på.

Apropå önskelistan, så leder framtidens teknik till en möjlighet att "framställa" barn som säkert skulle kunna uppnå flera punkter på önskelistan. Jag hoppas att det aldrig kommer att bli verklighet mer än i extrema fall, eftersom tekniken kommer att gå framåt inom det området, precis som inom exempelvis mjukvaruvärlden. Tänk att man får betala en viss summa för att uppnå de önskningar man har och sedan tekniken utvecklas lagom till nästa barn önskas. Tänk då hur man för samma summa skulle kunna få en högre IQ och ett vackrare barn och så vidare... Hur skulle inte det första barnet inte känna sig då, som en slags tidigare version, en Win 95... Det här handlade ett UR-program jag såg den 17 februari i år om och de sa dessutom att dagens rasgenetik är mycket farligare än den tidigare, eftersom den kommersiella versionen som finns idag gömmer sig bakom vetenskap och inte är som den tidigare, politiska.

En del sjukdomar är ärftliga och en del sjukdomar bevaras väl inom släkten om det handlar om kusingiften eller andra allianser inom nära släktled. Det här är något som har varit ytterst vanligt inom de europeiska kungahusen och något som har kritiserats ljudligt. Detta är också något som än idag sker i mer konservativa religiösa sammanhang så man kan bevara traditioner och blodsband.

Hur ska man kunna värja sig mot alla uppmaningar, måsten och möjligheter som finns när det kommer till hur liv skall skapas och föras vidare? Det finns lika många typer av uppfostran som det finns föräldrar och det finns lika många val som det finns möjligheter. Hur ska vi hitta rätt och hur ska vi kunna leva enligt den etik och följa den moral som vi alltid tidigare tyckt varit rätt och riktig när vi ställs inför alltför svåra val? När det gäller möjligheten att skapa ett nytt liv för att rädda livet på ett annat? Det här är undantag som Länsstyrelsen godkänner och de gör ytterst få sådana undantag och ett läste jag om för ett tag sedan i DN, men har tyvärr inte lyckats hitta artikeln. Jag undrar hur olika religioner ser på detta?

Runtom i världen och runtom i Europa ser det olika ut, precis som det ser olika ut i Sverige så varför ska det vara så svårt att se att det ser mycket olika ut från situation till situation, från kvinna till kvinna? Att föda så naturligt som möjligt, utan smärtlindring och kanske till och med hemma, behöver inte vara den största bravaden av alla. Det behöver inte vara ett tecken på vekhet att låta förlossningsvården sköta sitt jobb och göra det som är bäst för både kvinna och barn vid en födsel. Vem är det egentligen som har mest erfarenhet i en sådan situation? Jag skulle nog med ganska stor säkerhet säga att det inte är kvinnan som föder även om man inte ska ta bort valmöjligheterna för henne. Sedan barnsben är kvinnor uppfostrade till att vara duktiga, jag skulle bara önska att definitionen på duktig kunde vara lite mer flexibel och inte skulle stupa på att man inte längre är duktig då man kräver smärtlindring.

--------------------
Nyligen har andra bloggare tyckt att det varit intressant att skriva om , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

"Jag har också funderat över att man hör många kända kvinnor uttala sig i media om att de vill föda med kejsarsnitt och att man är rädd för smärtan. Med en sådan inställning känns det hela lite galet, vill man inte vara med om födseln kanske det är bättre att välja att adoptera ett barn?"

Ditt uttralande är något av det knäppaste jag har läst. Att man inte vill genomlida tortyrliknande smärta har ingenting med behovet av egna barn att göra. Skaffa empati för förlossningsrädda kvinnor och lär sig att det är ett djupt mänskligt behov att vilja reproducera sig själv.