Sveriges 49 bråkigaste kvinnor

Som alltid när det hittas på dumheter ute i samhället höjs mina ögonbryn en aning. Hur mycket de får närma sig skyarna beror naturligtvis på vilka dumheter som presenterats denna gång.

Visst vet vi att det är män som styr, män som ställer krav och män som i slutänden gör allt det där som vi kvinnor emellanåt vill göra. Däremot blir debatten alltid, alltid lika snedvriden. Jag tycker att ordet jämställdhet är uttjatat och tycker inte att det ens bör diskuteras längre. Alla vet hur det ska vara i teorin, men tiden behövs för att omsätta teori i praktik. Det alla feminister och jämställdhetsförespråkare skanderar vet folk redan om, nu är det bara att låta tiden ha sin gång. En hållbar föränding sker inte över en natt.

När jag däremot får se att en tidning, Passion for business, har listat Sveriges bråkigaste affärskvinnor (eller businesskvinnor som DN skriver på s. 6 i dagens Kulturdel), höjs mina ögonbryn återigen. Vad är det för logik att, mitt i all jämställhetsdebatt, gå ut och säga att "vi måste alla lära oss att sluta med prinsessfasonerna och lära oss bråka mer"?

Här tar nästan mina ord slut. Det är på något sätt överflödigt att skriva något mer efter en sådan fras. Naturligtvis kommer man ingenstans med prinsessfasoner, men när jag hör det uttrycket ser jag dagisbarn i rosa tyllklänningar framför mig. En kvinna i maktens korridorer är det sista som far genom mitt huvud då jag tänker på både bråk och prinsessor.

Det är tydligen oerhört svårt att acceptera att det finns kvinnor och män, män och kvinnor. Det är tydligen också oerhört svårt att acceptera att dessa är individer och inte går att placera in i ett kollektiv. En följd av detta blir att vi får diskussioner om kvinnliga ledarstiler som inte går att implementera på en marknad som är mansdomierad. Jag anser inte att det finns något som går att kategorisera som manliga ledarstilar eller kvinnliga ledarstilar, för den delen. Det finns individers ledarstilar och dessa blir influerade av de ledare som vi har i vår omgivning. Jag, som kvinna, inspireras naturligtvis både av kvinnor och män i min omgivning när det gäller hur jag ska agera som ledare. Den springande punkten idag är att det finns fler män än kvinnor som är ledare så då kategoriserar vi deras "gemensamma" ledarstilar till en - och den är manlig.

Likt tonåringar som inte vill inordna sig i kollektivet måste då kvinnor göra på samma sätt, det gäller att komma in i världen men det går inte att göra det på samma sätt som alla andra utan det måste vara på ett eget sätt. Hur ska då detta ske? Genom att göra listor med bråkiga kvinnor? Genom att kräva en viss procentandel kvinnor i styrelserna i våra storföretag? Genom att kvotera in kvinnor på utbildningarna? Nej. Det här är fel väg att gå, men när skall folk förstå det?

Är ni ändå nyfikna på vem som är värst, eller värst, beroende på hur man ser på saken? Här läser ni mer om Sveriges bråkigaste kvinna. Och här kan ni läsa om vad jag tyckt om bråkiga kvinnor tidigare.

1 timmas tid i trafiken: 8 trafikolyckor

Är skåningar sämre på att köra bil? Efter att ha läst denna statistiken börjar i alla fall jag att undra... Åtta trafikolyckor i Skånetrafiken under en timmas tid nu på tisdagskvällen. Det är inte halt och inte dåligt väder - vad är det då som spelar in? Jag tror inte det är att folk kör rattfulla, det är mitt i veckan och tidig kväll, inte direkt farligt läge.

Rör vi oss uppåt i landet och landar i Göteborgstrakten händer det också en hel del på vägarna just nu. Det finns folk som kör rattfulla, eller drograttfulla snarare. Andra råkade ut för halka tidigt på morgonen. En annan lyckades att råka ut för en olycka helt på egen hand. Det går även bra att krocka med spårvagnar, tydligen. Tyvärr sker det även smitningar och i just det här fallet var det en dödsolycka, vilket alltid är oerhört tragiskt.

Under gårdagen lyckades tre stycken skadas i en kollisionsolycka.

Händer det ovanligt mycket på vägarna nu eller var det bara för att jag letade särskilt som jag fann allt detta? Det kanske inte bara är skåningar, utan svenskar över lag som blivit helt värdelösa på att köra bil. Kanske borde vi strunta i att ha uppkörningar och körkort, kanske skulle vi bara låta vem som ville köra bil? Kanske skulle vi behålla körkort, men låta folk köpa dem istället för att förtjäna dem? Med de säkra bilar och vägar vi har idag har jag svårt att se att det kan ske så många olycker ständigt...

Ett mirakel

Det går inte att kalla den här historien för något annat än just ett mirakel. Idag är vi inte bortskämda med sagohistorier där en katastrof leder till ett bra slut, men att dansken och australiensaren (sedan tio år svensk medborgare) som råkade ut för en flygolycka och hamnade på ett isflak i mörkret är just det...

Möjligheten att klara sig från en sådan krasch måste vara obetydlig, men visst går det ibland alldeles rätt. Jag kan inte ens tänka mig det dygn som de gått igenom och än mindre heller det dygn som danskens fru gått igenom - från att ha fått höra att han störtat och då troligtvis är död och då reflekterat över hur ekonomi och liv med de två gemensamma barnen skulle se ut - till att ha fått reda på att han trots allt klarat sig. Hur mycket trauma klarar egentligen människor av? Efter detta inlägget tänkte jag en hel del över hur mycket hemskheter som människan faktiskt klarar av och det här är ännu ett sådant scenario. Människan är helt enkelt starkare än vad vi tror...

Varenda kvinna i Stockholm våldtagen

Det var med fasa jag läste DN tidigare idag om situationen i Kongo. Lisa Bjurwald skriver om runt en halv miljon kvinnor som blivit offer för ett sexualvåld utan like. Jag varnar för starka ord.

Monica Hauser är en utav fyra som i år får ta emot Right Livelihood Award, som även kallas det alternativa Nobelpriset. Hon grundade Medica Mondiale i Bosnien 1992 och sedan dess har de hjälpt uppemot 100,000 flickor och kvinnor som har drabbats och traumatiserats.

"medica mondiale supports and assists women and girls in war zones and areas of crisis, whose physical, psychological, social and political integrity has been violated. This support and assistance is provided irrespective of the women's and girls' political affiliation, ethnic origin or religion. The aim is to strengthen the women's self-healing powers and to support and demand their right to an emancipatory way of life."

Projektet finansieras till stor del av privata finansärer och min fråga blir nu genast hur jag gör för att donera pengar, många bäckar små brukar det ju heta.

Julen inställd?!

Hur kan julen ställas in? När jag idag tittade förbi DN:s huvudsida ser jag rubriken "Julen inställd i Aten" med en sagovacker bild med en julgran i lågor. Bilden är faktiskt riktigt vacker och underligt nog så känns det inte alls så hemskt. Allting runtomkring är fruktansvärt och att detta ska behöva hända förskräckligt, men en julgran i eld? Vackert.

Det jag däremot undrar är lite över rubriken. Julen kommer, oavsett vad som händer i omvärlden. Det som kanske däremot blir lite underligt är allt runtomkring med julklappar och julmat, tomtar och klappar... Är det det som är julen? Går det inte att ha en jul utan allt detta? Det är som om DN har missat hela poängen med julen... Julen är inte bara julklappar och julstress, julen är så mycket mer!

I förra årets julkalender En riktig jul var det just gemenskapen som poängterades, att man skall fira jul tillsammans och att det ska vara en tidpunkt för glädje och gemenskap.

30 civila och 37 poliser har skadats i kravaller och demonstrationer, ungdomar som är emot det kapitalistiska etablissemanget ger sig på makten. I det här fallet verkar denna symboliseras av polisen. Anarkism och demonstrationer verkar vara dagligmat i Grekland, enligt SvD. Det verkar ju däremot som om det är en hel del poliser som har åkt på stryk...

Bilar som sticks i brand och skyltfönster som slås sönder, en stad full av rök och glassplitter är inte direkt en vanlig inramning till julhandeln och förberedelserna inför jul blir säkerligen lite annorlunda i år. Att däremot julen ställs in är jag däremot lite fundersam till...

Muslimska gravar skändade

Vad finns det för idioter i världen egentligen? Hur är man funtad om man får för sig att skända gravar? Att överhuvud taget komma på tanken att måla svastikor på gravar är så fullkomligt motbjudande.

Dagen skrev en aning utförligare än DN om det hela och där kan man läsa att det gäller 148 gravar i norra Frankrike och att det är döda krigsveterander som dödades under första världskriget. Bilden som är med i artikeln ger mig kalla kårar.

Vad ska det vara bra för? Har de nu lyckats med sitt statement eller vad är det som är meningen med det hela? Är det uppmärksamhet som de önskar så har de lyckats, men jag har svårt att förstå varför, ändå...

Deep inside I hope you feel it too

Det här var verkligen spännande. Det tog mig en liten stund att klura ut hur jag skulle göra för att posta en YouTube-film här. Nu lyckades jag i alla fall och nöjd blev jag naturligtvis!

Jag har aldrig sett den här serien, utan lyckades bara hamna på den här filmen på en annan blogg som jag hittade till och insåg att jag var tvungen att posta den även här. När jag nu har kommit så här långt så är jag däremot osäker på vad jag ska skriva om den, men kanske ska jag låta bli det och låta den tala för sig själv.

Fastnat med skägget i brevlådan?

Årets julkalender blev en stor besvikelse. Jag verkligen älskar vintern och december månad, med allt som hör därtill. Julkalendern på SVT är en sak som helt klart hör till julstöket och till den första december varje år så bänkar man sig troget framför tv:n och väntar med spänning. Förra årets kalender var riktigt julig med snö, Tomten, nissar och julklappar. I år får vi något futuristiskt tjafs som egentligen mer ser ut som några förvuxna pojkspolingar som gått lös med färg och prutthumor på något sätt som vare sig passar barn eller vuxna.

Anders och Måns hade säkerligen roligt under tiden de spelade in serien, men hur de tänkte då de skapade den övergår min fattningsförmåga. En serietidningsjul är ingen jul jag vill ha, jag vill ha en riktig jul, men snö och tjocka kläder, julklappar och nissor... Tydligen var däremot karaktärerna så spännande så att de återfinns även på radion, något som visst inte skett sedan Teskedsgummans tid. Hur de lyckades charma radio och tv så undrar jag över.

Glögg eller Glöck?

Till min stora förvåning hittade jag en bild i dagens DN (s. 23 i papperstidningen) där det står "Glögg 2,50 €" följt av öppetider och "mit Bedienung!" Detta fick mig att höja på ögonbrynen en aning eftersom man som bekant dricker en hel del Glühwein i de tysktalande länderna då det börjar nalkas julmarknader.

Enligt notisen så berättades det också att glögg varit portad i Danmark sedan 1500-talet, på grund av ett påhitt av Gustav Vasa. Tydligen hade han lyckats med bravaden att "fylla lübeckarna med så mycket glögg att de kunde bäras ombord på skeppen till Stockholm där de fick hjälpa honom stjälpa dansken innan de fick mer glögg." Historien är väl hemsk, men väl lite underhållande då jag föreställer mig dem instuvade på ett skepp fulla på glögg.

Lübeckarna har tydligen försökt sig på att göra sin egen glögg även i fortsättningen, men då har det istället blivit Glöck eller Schwedenpunsch men tydligen slarvat lite med receptet så att det liknat Glühwein trots allt.

Jag har testat en hel del Glühwein och glögg, men det finns ändå ingen som klår Blossas lättglögg med mycket russin i. För ungefär två veckor sedan blev jag bjuden på en glögg som smakade väl nära Glühwein, men jag har nog aldrig testat en Glühwein som smakar glögg. När man ser alla sorter som finns i butikerna idag så inser man att det finns en hel del att göra om man ska beta av alla. Härom året fick jag en flaska Dufvenkroks Prestige med inslag av cognac och den avnjöt jag gärna en mörk och ruggig kväll i december, men det är ändå lättglöggen som är favoriten. Naturligtvis har jag varit så illa tvungen att prova lite andra sorter, men gammal är äldst och det är Blossa som drar hem segern enligt mig.